Tiderna förändras...

Idag pratar man väder. Varje person som kliver in i bussen släpper ifrån sig väder, jag menar något om väder förstås. Det är liksom fuktigt ute. Vedervärdigt väder. Varje dag kan man få veta hur vädret ska bli sen. Det är inte många som pratar om hur vädret var förut, förutom när man ska jämföra. På TV-vädret står det "mera eller mindre än normalt" och då har man jämfört med tidigare år. Mer eller mindre än genomsnittet. Om det regnade utav bara helvete och var skitkallt den 23 oktober för 100 år sedan och det var just denna dag som man började att räkna - så utgår medel värdet utifrån denna dag. För varje dag som det inte regnar så kommer medelvärdet att minska men i genomsnitt har det alltid, och kommer statistiskt sett alltid att ha regnat den 23 oktober. (På tal om 23 - har ni sett filmen 23? Jim Carrey blir besatt av talet och ser samband. Idag är det den 23:e och jag sitter i buss 23 och detta är mitt 23:e inlägg på bloggen sedan jag skrev om att jag skiter i knölen på min hals.) Det pratas alltså om vädret -  det ligger liksom i tiden. Så om vädret ändras med tiden så kan man ju säga att tiden förändras. Eller som man uttrycker det - tiderna förändras. På lördag är det dags igen. Då får vi tillbaka den där timmen som någon lånade i våras. Detta med denna timme måste tillhöra en av livets svåra gåtor, tillsammans med varför Kamikaze-piloterna bar hjälm och varför det aldrig tutar upptaget då man ringer fel. Var har denna timme varit? Vem har använt den? Jag vet många tillfällen som jag skulle ha haft behov av en timme extra men då har någon annan lagt beslag på den - tydligen... Så två gånger per år förändras alltså tiden. Genomsnittet blir ju noll eftersom man flyttar fram när man tar fram grillen och sommarmöblerna och tar tillbaka timvisaren när man tar in grillen. I början av 90-talet jobbade jag i Åtvidaberg och till vår skola kom två unga tjejer och informerade eleverna inför ett val. En var från Moderaterna och den andra från Socialdemokraterna. De var inte överens om någonting  förutom att visa upp att de hade totalt olika åsikter om allting. Jag minns inte namnen men de sitter förmodligen i riksdagen nu och trycker på knappar när de känner för det. Om den ena tjejen sa så så sa den andra si. Där fanns det inte utrymme för något genomsnitt. Förutom när de sa en sak som följdes upp av en fråga som ställde dem mot väggen. Då var det varken si eller så. De hade precis berättat om den dåvarande högkonjunkturen som då skulle komma. Som alltid kommer. De pratade om IT. Informationsteknologin! Den skulle skapa enormt med arbete. Många människor skulle behövas för att bygga upp tekniken och många arbeten skulle behövs för att fabricera alla datorer. "Om några år", förstår ni, "så kommer alla att ha en dator hemma", sa den ena tjejen. Vi kan kalla henne Mona. "Om några år", förstår ni, sa den andra tjejen, (vi kan kalla henne Fredrik), "så är alla uppkopplade mot något som kallas Internet". "Då behövs Ni", sa båda, nästan i munnen på varandra. "Det kommer att behövas massor av datorer och utrustning som gör detta möjligt". "Då behövs Ni, för någon måste göra allt detta möjligt". Det var då en grabb räckte upp handen och sa: "Men sen då, när alla har varsin dator och ledningarna är på plats. Vad ska vi då göra?". Tiderna förändras. Ledningarna som de då grävde ner behövs inte. Nu är det fiber och trådlöst som gäller. All ny teknik blir en gång gammal och all gammal teknik trimmas så att den blir som ny. Idag sitter man ju och surfar och bloggar på en buss. Och än så länge räcker sladden. Då fanns inga bärbara telefoner och digitala kameror. Idag kan man köpa en kamera med inbyggd telefon. Igår fanns något som hette "fax". Idag vet inte ungdomar om vad det är/var. När de, ungdomarna som lever idag läser sagor för sina barn kan det låta; "Det var en gång en gube som hette Faksimilian Boye..." Idag har man koll på mera än förr och man frågar inte sådan dumma frågor. Dessutom har ju andra koll på vad man gör. Via telefon, SMS, MMS, email och bloggar veta alla allt om alla. och Försvarets Radioanstalt vet mer än så. De vet mer än allt om de så vill. Träffade en tjej förra helgen som jobbade på FRA. Tänkte fråga henne om hennes mailadress men så kom jag på att hon behöver ju ingen. Om jag vill henne något kan jag ju bara skriva rakt ut och skicka till vem som, typ: hej Anna, det var kul att ses, hoppas allt är bra med er...