Den som lever får el...

"Det är ju självmord att inte satsa", sa min rektor. De hade haft ett möte inom Västerviks Framåt och han hade berättat för de andra om min idé. Vi vill starta upp en energiutbildning.

Inte vilken som helst. Det ska bli den bästa. Vi ska göra egen el. Fin-el...

Jag har jobbat med detta projekt sedan 2 år men lagt det åt sidan då och då för omvärlden är inte mogen. Jag har svårt att få acceptans. Orsaken är att folk inte begriper. El är för dem något som bara finns och att den tillverkas just nu och i princip inte går att lagras det behöver man inte veta när man trycker på knappen för att tända lyset. Strömmen ligger där "latent" och elektronerna börjar flyta så fort man sluter strömbrytaren. Med ljusets hastighet...

Att göra egen el är inget svårt. Du har väl sett en dynamo på en cykel. Eller en solcell som laddar batterierna under dagen så att dina lampor i trädgården kan lysa då det är mörkt. Du vet väl att man kan ladda batterier.

Vi har inte för avsikt att koka vatten och med hjälp av en ångturbin driva runt en generator. Vi ska inte bygga ett kärnkraftverk.

Vi ska inte använda en forsande ström som via en turbin driver en generator. Vi har inget vattenfall i närheten av skolan.

Vi ska inte utnyttja vågorna på Lucernafjärden eller det obefintliga tidvattnet för att fabricera el. Vi ska utnyttja vindarna. Vänstervindar som hjälper oss att arbeta gemensamt mot ett givet mål...

Om det är något man är bra på ska man säga detta. Och jag är bra på att säga att jag är bra. Bra på att komma på...

Jag är även bra på utbildning. Det beror nog på att jag är så van vid detta. Vanans makt. Jag vet vad jag kan och vet jag inte så tar jag reda på varför, hur etc. Jag kommer ihåg hur jag själv gjorde och så berättar jag för andra hur man gör. Jag berättar grunderna och entusiasmerar och letar efter vägar för att få andra att leta själva.

Den bästa kunskapen är att veta vad man kan. För att lära sig det man inte kan, så behöver man en knuff. Någon som hjälper en på spåret. Jag är en sådan. En knuffande individutvecklare full av idéer...

Min idé bygger på att ha ett vindkraftverk vid vår skolas idrottsplan. Ett vertikalt sådant. Som börjar att generera ström vid låga vindhastigheter. Som är tyst. Inget susande ljud. Ser ut som en torkvinda med hängande flygplansvingar. I foten sitter generatorn. Den har en stor diameter och därför uppstår en hög hastighet. Som att sätta en dynamo på en 28tums herrcykel och låta hjulet gå ett varv. Samma dynamo på en barncykel och snurra hjulet ett varv. Det stora hjulet genererar mera ström. Cykellyset kommer att lysa starkare.

Min idé bygger på att fånga ljuset. Jag vill ha en smart solfångare. Den ser ut som ett avlångt dike och är gjord av reflekterande plåt. När solljuset skiner mot denna studsar strålarna och koncentrerar sig mot en lång list full av fotoceller. På så vis kan man få ut 10ggr mera ström än att bara lysa direkt mot solcellerna. Listen med solceller blir varm och därför måste den kylas. Därför får man varmvatten på köpet.

Min idé bygger på att ackumulera energin i form av varmvatten och elektrisk ström. Jag vill ladda batterier. Jag vill driva värmepumpar med hjälp av elenergin. Jag vill använda det uppvärmda vattnet som lagras i tankar att värma ett växthus. På skolgården. Där man odlar fysalis och tomater. Jag vill vattna och göda dessa växter med vatten från ett akvarium fullt med abborrar. Ett akvarium som vatten syresätts med hjälp av el. Ett akvarium som får ett tillskott av ett vatten som via växterna har filtrerats. Ett vatten som kyls och värms med hjälp av energin som man fått fram med hjälp av sol och vind.

Sedan när solen lyst klart och vinden blåst färdigt , tomaterna är röda och fysalisen gul, och fiskarna växt sig stora - så ska jag ta upp en abborre. Filea den, göra en sallad och steka min fisk med hjälp av egen el.  Energin som blir över ska jag ge bort. Till de som fryser eller svettas. Fin-el.

Ge bort till de som inte ville vara med och skörda frukten av ett utvecklande arbete...

Varför berättar jag detta? Jo för att visa att vi i skolan vet vad vi håller på med. Man kan ha skoj och bygga pilkastarautomater. För att symbolisera att man ska sträva mot ett givet mål.

Man kan uppfinna fyrkantiga hjul men man ska också tänka på att de bör kunna rulla.

Idén är min - men jag delar med mig. På arbetet för att förverkliga och äran när det är klart.

I skolan finns elever. Det är för deras skull jag är där. Igår läste jag en berättelse där en elev presenterar sig själv. "Jag heter Max och jag är smart", började han. Sådana elever finns. Full av självförtroende och självinsikt. För han är smart. Har det lätt för sig. Fattar med en gång.

På en yrkesinriktad utbildning finns många smarta grabbar och tjejer. De har valt denna väg för att kunna gå vidare mot både ett yrke och vidare studier. Det finns vissa som inte är så framåt men då knuffar jag på och de andra på dem. Utvecklar dem.

Nästa år ska vi starta El och Energiprogrammet. Det ska bli den bästa gymnasieutbildningen i landet. I världen. Jag, mina jobbarkompisar och alla våra elever ska visa att motsatsen till självmord...

är att födas.

Vad tuggar jag om...

Efter jag tagit en tugga så kollar jag. En egenhet som jag har sedan jag var i Lettland för lite mer än 10 år sedan.

Nu vill Kim att jag kommer tillbaka. Stackars mig...

Jag ska undervisa två grabbar, förmodligen två exryssar som kan förstå engelska men har svårt att hitta orden. Men vi får kommunicera via tekniken.

Vi kom från Litauen och hade inte ätit oss mätta under en hel vecka och dessutom var vi skitiga för något varmvatten fanns inte. Ingnalina – Tjernobyls tvilling – var fortfarande i drift då, men all ström som producerades gick österut över gränsen och befolkningen i Vilnius fick frysa...

Här kan vi äta sa jag. Det fanns hamburgare på menyn och vi beställde in 8 stycken plus "Coca-Cola"och en "local beer" till mig. Alltihopa kostade nästan 100 kronor. Bara 100 kronor. Så jäkla billigt. Vill minnas att mynten var silver med en inre del av "guld" med en kossa på. Jag betalade med en sedel och fick 2 kopengar tillbaka...

När maten kom in så kastade sig de andra över varsin burgare och jag tog en klunk av min öl. Efter en stund tog jag första tuggan och det smakade sådär. Lite torrt kanske. Det var då, av en ren tillfällighet, som jag såg en liten svålbit. Ja liten och liten. Typ 3 ggr 3 cm. Jag såg dessutom ett strå på den. Ett svinragg. Jag lade ner min burgare och sa: "Kolla här grabbar" – och så lyfte jag upp den lilla svålbiten med hjälp av stråt. Billigt är namnet...

Man betalar för vad det är värt.

När jag sökte jobb på skolan så ringde gymnasiechefen och sa att de ville anställa mig men undrade också hur mycket jag ville ha i lön. Han ville ta det via telefon men jag sa att jag kommer in, det tar bara en kvart. På chefens kontor så sa jag att jag hade varit utomlands och tjänat omkring 40 papp skattefritt och att jag förstod att detta kunde jag ju inte få. På kvällarna när jag inte hade något att göra så gick jag ut och handlade, berättade jag för honom. Jag gjorde det till en sport att pruta – fast jag egentligen inte behövde för kläderna var så billiga och jag tjänade så mycket.

"Men", sa jag, "jag är inga byxor så mig kan du inte förhandla med".

"Du vet vad andra tjänar", fortsatte jag, "men jag är ingen annan. Du vet vad jag kan och vad du kan få ut av mig. Ge mig det du tycker jag förtjänar, det du tycker jag är värd. Föreslå en lön och om den är tillräcklig så börjar jag".

"Men du får bara en chans. Om summan är för låg så får du leta efter någon annan". För jag är ingen slav, tänkte jag.

Han blev helt ställd. Tror aldrig att han varit i en likande situation förut. Efter lite svamlande om 13.000 för fritidsledareassistenter och 30.000 för lektorer så avrbröt jag honom och sa; "att jag är ingen fritidsledareassistent. Jag är en individutvecklare och jag vet mitt värde". Take it or leave it, tänkte jag och reste mig upp.

Då gav han mig ett bud som jag accepterade.

Han var nöjd och jag var nöjd. Vi tog i hand och jag sa att du kommer att få se att du fått mig billigt. Men att jag var nöjd för summan låg över den som jag hade i huvudet...

Man får vad man förtjänar...

Men samtidigt så vet jag – nu på mitt sjätte anställningsår – att många av mina arbetskamrater inte jobbar särskilt hårt och tjänar ändå mera än vad jag gör. Snart tjänar jag som en lektor men är ju fortfarande en individutvecklare...

I Bhopal fann jag en sådan där tuktuk utanför hotellet. 100 Rupies erbjöd jag en föraren och han blev jätteglad. Han skjutsade ner mig till stan där jag skulle shoppa kostymer och andra billiga kläder. Under tiden jag var inne i affärer och provade så väntade min chaufför och kunde använda en del av de 16 kronor jag gav honom till att tanka moppen och äta lite.

Inne i affärerna höjde de priserna eftersom jag inte var en Indier. Dagen efter fick jag höra detta att det var andra priser för locals än för oss "turister". "Du skulle ha låtit mig vara med", sa en av lärarna. "Då hade du bara behövt betala hälften". Men jag tyckte att det var OK med 250 kr för en figuranpassad kostym. Jag köpte ju så mycket så att det blev att betala för övervikt på flyget när jag skulle hem till Sverige.

Jag tycker detta är rättvist. Jag hade det ju bättre därför skulle jag betala mera. Jag hade ju pengar. Det är ärligt.

En dag glömde jag min mobil i en bil. Nästa dag berättade jag detta och efter ett par timmar så kom det en kille med den. Han vägrade att ta emot en hittelön. Han ville bara vara ärlig.

Tänk om det kunde vara så i Sverige. Man går in på Konsum och handlar och de ser att jag har slips och vet att jag jobbar på en skola och vet att jag har fått vad jag förtjänar. Då höjer de priset. Det tycker jag skulle vara OK.

Om – det gällde alla. Så är det inte nu. En del skor sig på andra och de är de som har pengar som gör det. Jag skulle vilja ha ett system där de som har hög inkomst betalar in en större del av sin inkomst till en slags organisation som sedan använder dessa pengar till de som inte tjänar så mycket.

Jag skulle vilja ha en organisation som ser till att de som inte har ett arbete får ett slags bidrag som gör att de har råda att gå till Konsum och handla och då ska kassörskan säga att du behöver inte betala så mycket för du tjänar ju ingenting för du har ju inget jobb...

Jag var och handlade en kompressor en dag när jag jobbade i Förenade Arabemiraten, och den kostade – efter jag prutat förstås – 500 Dhs, vilket är ungefär 1000 kronor. Då frågade gubben, en Indier, vad jag ville att det skulle stå på kvittot, (som min chef ville ha).

"500 Dhs is OK", sa jag. "I can make it to 700 Dhs", sa han. "In that case you pay me 600, only", svarade han. Då skulle både han och jag tjäna på det hela. Commission system kallas det. De har ingen skatt i UAE och behöver inte redovisa försäljningen till någon myndighet. Det enda de hade var ett block där de gjorde ett streck i den vänstra kolumnen och då det var lika många som i den högra så var det tomt på hyllan.

Jag tänkte på detta när jag var tillbaka till Sverige. Man går till Konsum och hon i kassan säger att det kostar 500 kronor men hon kan tänka sig att ge mig mitt kvitto plus en annan kunds kvitto på 200 kronor och så kan jag gå hem och säga att det kostade 700 – om hon fick 100 kronor lite under kassan sådär...

Ju mer man handlar för desto större summa på det andra kvittot.  Desto högre förtjänst för köpare och säljare...

Men det går ju inte. Inte i Sverige. Det skulle se ut det. Tänk er en organisation som låter en del betala olika för olika saker. Tjänar olika men gör samma saker. Låter en del få kvitton som de inte borde ha och utnyttjar detta för att en del ska tjäna på det. Som att inte göra jobbet själv, t.ex. att gräva upp runt huset och sedan ta bort en del av kostnaden och låta någon annan betala detta – som kanske inte ens har ett hus. Ja de kanske inte ens har ett jobb.

Det är ju lika dumt som att säga att de som jobbar och tjänar mycket ska betala mindre skatt så att de får mera pengar i fickan.Och de som inte har ett arbete – kanske jobbat färdigt – inte får denna sänkning av skatten för att de behöver ju inte så mycket pengar för de behöver ju ingen bil för att ta sig till jobbet.

Det är ju lika dumt som att säga att en Indier i Indien är ärlig men en Indier som jobbar i Dubai är oärlig. Det är ju systemet som är fel...

Det som vi betalar i skatt ska räcka till många. Till de som är sjuka. Till de som inte fått en rättvis chans till en utbildning som leder till ett arbete. Till de som byggt upp vår välfärd. 

Alla pengar ska räcka till alla. Utan undantag. 

Det är ett rättvist system.

Man ska inte ta någon annans kaka. Äta upp den och sälja informationen om att den smakade bra.

Man ska be att få en kaka. Ta en tugga och om man inte är nöjd så ska man inte klaga utan lugnt och sansat säga åt sina vänner... 

att denna kaka är inte bra...

Den måste göras bättre...

Får det inte att gå ihop...

Kom hem till huset och möttes av oRut. Det är som en iPod men en skattesubventionerad sådan.

RUT, skrek jag och trots dammet så ekade det. Soft.

Hon fanns inte. Inte i mitt hus. Och kommer aldrig att finnas där. Hellre damm än en okänd dam...

Läste i Expressen att det största av allt man vill ha, den käraste ägodelen är en plastbit som man lyssna på musik med eller titta på film - på. En iPod. En Brittisk undersökning. Tokiga britter. Har det inte hört talas om vänner? Har de inte hört talas om god mat? (Nej det var en dum fråga). Har de inte hört talas om upplevelser? Nej det var prylar man frågade om. Inte människor eller tjänster...

Jag skrek RUT, som sagt var och ingen svarade. RUT betyder kanske Ropa Utan Tro - på att någon ska svara. RUT hade inte städat där hemma. För jag har inget behov och om jag hade så skulle jag faan i mig inte släppa in någon att ta upp skiten efter mig. Och låta någon annan betala. För jag får det inte att gå ihop...

För det är så det funkar med avdrag. Kan man dra av skatt så kommer det in mindre pengar till staten och det är ju dessa pengar som ska betala allt. Eller? Jag får det inte att gå ihop...

Jag har jobbarkompisar som, tvärtemot mig, köpt hus i områden där husen har ökat i värde. Detta i sin tur beror på efterfrågan. Antag att jag köper ett hus för 500.000 och bor där ett par år. Alla mina grannar är trevliga och området är trevligt. Det finns arbeten i närheten och en sjö som man kan se som ingen annan kan se. Sedan dör någon eller skiljer sig eller vill bo i lägenhet, och deras hus blir till salu.

Många vill bo där och många köpare höjer priset. Den som ger mest får huset. Åh faaan. Nu kostade grannens hus 700.000 och han har ju inte alls lika fin tomt som vår och han har ju ingen altan. Man låter någon värdera huset. Hmm. Hus på den här gatan kostar omkring 700.000 och ert hus är inte i sämre skick. Man går till banken och tar ett lån och använder husets värde som säkerhet. Man köper en bil för pengarna. Bilar måste tillverkas och någon får ett jobb och har råda att köpa ett hus. Kanske grannens...

Så håller det på. Man får en ränta som motsvarar pengars framtida värde men det enda som banken vill ha är en gardering på att de får tillbaka sina pengar. För de får de. De står först i kön. Alltid. De äger ju huset. Egentligen. Fast det är du som betalar fastighetsskatten. Jag får det inte att gå ihop...

Och om inte banken får det att gå ihop så kommer staten in och hjälper banken. Eller? Jag får det inte att gå ihop...

Mina jobbarkompisar har investerat i en fastighet när jag bara har köpt ett hus för att bo i. Jag funderar på att ge mina grannar på gatan ett par tusen för att de ska sätta ut sina hus på annons och begära typ 1,5 miljoner... Oj, säger köparna. De presumtiva jägarna på investeringobekt. Oj, I Edsbruk går fastighetspriserna upp. Oj, där finns ett hus för endast 680.000. Med större altan. Vilket klipp! Vilken investering! De pengarna får jag igen. Med råge. Alla andra hus är ju "värda" det dubbla...

När man lånar får man betala ränta och en del av denna kan man dra av. Stort lån innebär ju ett högre räntebelopp och detta innebär en högre summa - som man kan dra av. Ju mer man kan dra av desto mindre får staten och det är ju dessa pengar som ska betala allt. Eller? Jag får det inte att gå ihop...

Sedan - när alla köpt sina bilar så behöver man tillverka flera bilar, och flera, (arbetare), på Volvo måste börja att jobba för att motsvara den förväntade efterfrågan, och då blir tillverkningen lönsam, och Volvo-aktien går upp, och de som äger Volvo-aktier tjänar på att aktiens värde går upp, och de, (aktieägarna), tar ett lån med aktien som säkerhet och...

Folks tro på förväntad lycklig framtid skapar en lycklig framtid. Eller? Har jag fel...

Om man har ett arbete så får man betala skatt på pengar man tjänar. Ju mer man tjänar desto högre summa ska man betala in till staten. Ju flera som arbetar desto mera pengar till staten. Men - ju mera man tjänar desto större skatteavdrag. Jag får det inte att gå ihop...

Om Kalle tjänar 15.000 och Bosse 15.000 varje månad så betalar de tillsammans - låt säga - 12.000 till staten. Men om Nisse tjänar 30.000 så betalar han 10.000 till staten. Jag får det inte att gå ihop...

Jobbskatteavdrag är nog bra om man bor i ett hus som ökar i värde, för att en bekant som jobbar på Volvo  köper grannens hus för mer än det är värt, vilket i sin tur gör att den som bor i ett annat hus, vars huspris ökar, därmed tar ett lån med husets nya värde som säkerhet, och köper aktier i Volvo och undviker därmed att betala skatt för värdeökningen på aktien - i och med att han utnyttjat möjligheten att sänka sin skatt genom att ropa på RUT...

Jag får det inte att gå ihop.

Vem betalar. Vi? Staten?

Det är ju samma sak...

Men vem betalar?

Jag? Du? När?


.

Vad jag fick allt ifrån...

Mitt liv har varit rikt och innehållsrikt. Jag har växt upp i en trygg miljö utan materiellt överflöd men vet inte med mig att jag någonsin saknat något. Jag har varit omgiven av varma personer som värnat om att jag och andra ska ha det och få det bra. Under min resa från barndom till nutid har jag har upplevt mycket. Jag har vidgat mina vyer och träffat många människor från olika kulturer och med olika religiösa åsikter.

Livet - min barndom, min uppväxt, mina perioder då jag utbildat mig, mina arbeten, människor jag mött - har format mina åsikter och värderingar.

Jag vet vad som är mer rätt än fel. Enligt mig.

Åsiktsfriheten är grundlagsskyddad. Jag får tycka vad jag vill. Nu ska jag utnyttja det. Jag ska berätta för er hur ni ska rösta. Så det inte blir fel...

Jag mår dåligt av att se att andra lever i misär. Veta att de inte äter sig mätta, inte har någonstans att bo eller saknar arbete. Jag tror inte de har valt själva. Omständigheter har drivit dem dit. Brist på support från föräldrar. Brist på användbar utbildning. Skälen kan vara många. Men det är inte deras fel.

Det värsta jag sett är inte de skitiga fattiga barnen i Tibet. Inte barnen i favellan utanför Sao Paulo. Inte de snaggade hostande småbarnen i Vilnius. Det värsta jag sett är tiggaren som låg på marken utanför Taj Mahal.
Jag satt bak i min hyrda rickshaw och blev avsläppt ett par hundra meter ifrån entrén till denna fantastiska byggnad. Bredvid vägen låg en gammal man. Inga ben och endast en arm och det var denna han sträckte fram emot mig. Jag grävde inte i fickorna. Jag skänker aldrig något till tiggare. Jag betalar skatt och en stor del av min skatt går till behövande. Jag tänkte: Vem har skjutsat hit honom? Vem ger honom mat så han orkar överleva för att kunna tigga en dag till. Detta skulle aldrig kunna hända i Sverige tänkte jag. I vårt land är alla lika mycket värda. Eller?

Jag har inte följt om vad som hände med de dementa som fängslades. Jag har inte följt om varför ingen bröt sig in när tanten inte öppnade. För det var ju inte i Sverige. Eller?

I mitt land är sjukvården bra. Ja bättre än så. När jag jobbade i UAE så var jag försäkrad. Man blev undersökt från topp till tå, ja t.om. HIV-testad. När man bedömdes frisk så fick man ett plastkort. Detta skulle man ha om man blev sjuk.

En dag blev en kollega sjuk. Det var tarmvred men på sjukhuset blev han sjukare. Blev infekterad. Mådde mycket sämre. Andra jobbarkompisar besökte honom och sa att de ville ha ett annat kort. Ett som gav oss access till ett sjukhus med högre standard. Jag trodde inte mina öron. Jag sa att jag ville inte ha högre standard. Jag ville ha den högsta. Min chef undrade då, lite spydigt, om det dög med svensk standard. Just precis, sa jag. Högsta standard vill jag ha, dvs Svensk standard.

I mitt land är sjukvården finansierad med hjälp av skatter, berättade jag. Det finns privat sjukvård och man kan köpa sig före i kön. Men om man inte har pengar så kommer man förr eller senare att få förstklassig vård. Man kommer inte att bli sjukare...

Jag jobbar med utbildning. Jag har sett skolor i många länder. Skolor som finansieras av privata aktörer där man har ett vinstintresse. Skolor med undermålig utrustning men med ambitiösa elever. Skolor med förstklassig utrustning men med elever som inte bryr sig. Jag har sett unga elever mogna och växa och blivit något. Utan support hemifrån. Utan pengar. De har använt våra skattepengar på ett bra sätt. De har gått vidare och tillfört något till det samhälle som fostrat dem till att hjälpa till.

I Sverige finns privata skolor där man kan köpa sig en plats. Bo på internat och bli undervisad av de bästa lärarna. Men det är inga yrkesskolor. Denna utbildning är alltför dyr att anordna och det är svårt att gå med vinst så det finns inget intresse. Sedan finns det friskolor som bedrives i rent vinstintresse. Någon använder barn och ungdomar för att äta sig mer än mätt. Utan insyn...

Inom idrottslivet finns en folkrörelse. Förr fanns en klubb i varje by. Man spelade boll och alla kämpade för laget. Alla fick vara med. Jag var ledare i många år och jag rullade runt. Alla fick spela lika mycket. Om man inte platsade så berodde det på att man inte kämpade. Om man var skadad och kom tillbaka så fanns det en plats så snart man visade att man ville. Ingen lämnades utanför.

Inom arbetslivet finns en folkrörelse. Förr fanns en aktiv klubb på varje arbetsplats. Man kämpade för laget. Alla fick vara med. Jag var fackligt aktiv i många år och jag fick det att gå runt. Alla betydde något och tillsammans fick vi det bättre. Om någon inte platsade så fick man utbildning så man kunde avancera. Om man blev sjuk eller skadad så kunde ingen ta platsen. Man kunde alltid komma tillbaka för ingen fick lämnas utanför.

Jag har studerat en hel del. Lärt mig saker som man kan ha nytta av. Jag har satsat en stor del av mitt liv på att bli bra, mycket bra, inom automation. Som finns överallt. Nu och i framtiden. Framför allt framtiden.

Dörrar öppnar sig. Alt blir enklare. Allt blir bättre. Med automation. Människor behöver inte slita ut sig. Människor kan känna sig säkrare. Även djuren mår bättre. Det är varmt då det ska vara varmt och kallt när det ska vara kallt. Helt automatiskt. Frisk luft och rent vatten. Minimala utsläpp i luft och vatten. Saker och ting produceras optimalt till högsta kvalitet – automatiskt.

Handikappade blir hjälpta. Lönsamheten ökar och fler människor kan anställas i stället för att många friställs. Säkerhet. Hög tillförlitlighet. Hög standard. Hög kvalité. Sverige.

Jag har det bra. Äter gott. Bor bra. Är frisk. Har fått utbildat mig. Har ett arbete. Har barn. Har en familj. Har vänner. Som mår bra. Som jag bryr mig om. Är med i facket. Har alltid varit. Tillsammans är vi starka.

Jag förstår inte hur någon kan tänka så annorlunda. Jag undrar vad de varit med om. Den där tiggaren. Är det hans fel? Får han skylla sig själv? Det där med att "köpa" sig ett bättre kort mot sämre sjukvård. Vad händer de som inte har råda?

I skolan får en del sämre lärare. Sämre utrustning. Trots bidrag. Mellanhänder tar hand om vinsten. I vissa fabriker finns det sådana som tjänar sämre. Mår sämre. Trots vinster.

I vissa länder finns det vapen som användes för att försvara vinster. I vissa länder är det andra som lägger sig i och ser till att få sin del av den kaka som de inte förtjänar.

Jag förstår inte hur andra kan tänka annorlunda. Så annorlunda. Vill de se hur folk lider. Vill de ha en klyfta mellan de som haft tur att vara födda rika och de som haft oturen att födas. Vill de sparka på en som ligger? Så jävla cyniska. Så totalt utan empati. Stå där och vara överviktig och överbetald och prata om de bärande och de tärande...

Jag kommer med absolut största sannolikhet att rösta rött. Vänsterpartiet är det parti som närmast täcker mina värderingar. Jag förstår inte vilket liv de levt som tänker annorlunda...

Jag har en syster som jobbar politiskt. Precis som mig försöker hon förändra omvärlden.

Hennes liv har varit rikt och innehållsrikt. Hon har växt upp i en trygg miljö utan materiellt överflöd men vet inte med sig att hon någonsin saknat något. Hon har varit omgiven av varma personer som värnat om att hon och andra ska ha det och få det bra. Under hennes resa från barndom till nutid har hon har upplevt mycket. Hon har vidgat sina vyer och träffat många människor från olika kulturer och med olika religiösa åsikter.

Livet - hennes barndom, hennes uppväxt, hennes perioder då hon utbildat sig, hennes arbeten, människor hon mött - har format hennes åsikter och värderingar.

Hon vet vad som är mer rätt än fel. Enligt mig.

Någon var på fest en dag. Firade att allt var bra och det bjöds på både det ena och det andra. Mest det andra. Plötsligt klingade det i ett glas och en man reste sig upp. Alla tystnade då mannen harklade sig och sa:

"En får tacke!", och så satte han sig.

Det blev alldeles dödstyst och denne någon viskade till sin bordsgranne. "Vem var det där?".

Då log hon och sa:

"Det är bror min. Jag vet inte var han får allt ifrån"...