Sko sig på andra..

Vilket tålamod jag har. Först piper det när jag besöker Intersport i Kamma, (Kalmar), och jag hade inte snattat på vägen in. Sen provar Eva alla skor som finns i butiken. Själv testade jag ett par rundebara skor, (för balanserade människor), som jag kände för. Måste finnas att få tag i - i Kina - till en tiondel av priset. Hoppas jag.

Sedan köpte jag många bra-ha-saker på Claes Olsson till simulatorn. Helgen är räddad och även måndagen. Jag är väl förberedd och gjort bort en del av de 10 förtroende timmar som vi lärare har till förfogande.

Sen IKEA. Behövde ingenting och fick betala 120 kronor i kassan för att slippa höra ett pip...

Senare såg jag på "här är ditt liv" men det handlade om någon annan...


 

Vitsen med Fredag...

Igår blev jag niad. Skrotnissen i stan sa: "Ni kan gå ut och titta själv". Jag trodde att han såg dubbelt först, men då hade han ju sagt "själva". Det var nog slipsen. Folk bemöter mig annorlunda när jag har slips. Lite mer respekt. Konstigt...

I Björnsholm var det bättre. Skrotnissen där tog med mig ut och vi letade tillsammans efter en rallystol. Idag var jag och hämtade den. Rosa och grann är den. En bra början till en körsimulator. Själva roten ska sitta där.

Kursen i Automationsenheter får en djupare mening nu då förhoppningsvis eleverna ser att jag menar allvar. Fast det tar en stund att nå fram till en färdig produkt - men det är ju resan som är målet.

Nu är det fredag  - äntligen. En bra vecka var det, en bra dag är det och en bra helg väntar. Tror jag. Man har förväntningar. Drömmar och visioner behöver inte sträcka sig flera år framåt. Man kan tänka "timmar" eller "dagar".

Inget är bestämt och så ska det vara. Skördefest på Öland eller Kalmar FF - IFK Göteborg? Bara vara hemma och grilla? Eller bara vara? Ledig helg behöver inte betyda att man ska tänka på att göra så mycket som möjligt eller ens fundera på meningen med livet eller ”Vitsen med arbete”.

Detta hittade jag i boken med samma namn:


"Känslan av tomhet och meningslöshet gick över i en blandning av sorg, vrede och längtan till något annat. Jag ville ändra mitt liv, komma tillbaka till mig själv, ta reda på vad jag egentligen önskade av mitt liv och leva enligt denna önskan. Ur detta föddes en vision.

Denna var (är) att leva istället för att överleva, att förhålla mig till livet som ett enda stort och spännande äventyr, att vakna upp varje morgon nyfiken på vad dagen för med sig och använda mina resurser, kunskaper och erfarenheter till att med inre engagemang bidraga till det som jag känner är meningsfullt.

Utan att gå in på närmare detaljer kan jag nu konstatera att jag lever ett, jämfört med tidigare, spännande och händelserikt liv fyllt av glädje och livslust. Och framför allt, jag känner mening”

Rolf Österberg skrev detta 1991 - jag skrev det nu...

.

Lämna denna plats som du själv önskar finna den...

Det tog Eva och mig en timme att i strilande regn vandra till vindskyddet vid Lermon. Det fanns inte en vedpinne för någon annan vandrare hade städat hela halvön. Kammat mossan efter småpinnar. Efter någon timme hade vi fått fyr på torra grangrenar, som vi hittade efter mycket letande. Snart sprakade det från elden. Molnen skingrades och under en vacker solnedgång kunde vi torka våra kläder. Ett magiskt ställe.

Jag har varit runt och sett en hel del vyer. Stunning views, som man säger. Wow, wow och åter wow.
I Tibet så fanns färgerna. I Oman ljuset. I Indien kontrasterna.

Men man behöver inte åka långt för att finna skärpan och djupet.  Det räcker med att vandra till Ukna en dag när solen åter skiner. För det gör den förr eller senare efter ett regn.

Mellan 04.15 och 04.45 togs det en hel del bilder. Det hade räckte med den sista.Det är denna bild som väcker mystiska minnen.

Min bästa bild på en väckarklocka...

Det justerbara verktyget...

Höstdagsutjämning. Fyfaan. Mörkare dagar blir det. Även om konjukturen vänder.

Glömmer aldrig den där höstnatten då jag blev nedkallad till fabriken. Jag hade driftjour. En trasig packning och läckage av lut. Det var alldeles dimmigt inomhus utav lutångor och vi satt i ett manöverrum och avvaktade. Många timmars väntan. Det var då den eviga frågan kom upp, från en av operatörerna. "Varför jobba, varför här och just nu. Varför inte fabricera något som behövs och leva i ett varmt land och låta pengarna trilla in från försäljning av något som alla behöver men inte har".

Ett verktyg, sa någon. Ett inställbart verktyg. En justerbar insexnyckel. Det finns inte och den behövs.

Jag såg den framför mig. Det var mitt i natten och jag hade ont i lederna, trött och ville bara hem till sängen. Men trots detta så såg jag en tänkbar lösning och sa; "en sådan måste finnas för den är inte svår att göra". Men den fanns inte och finns inte idag heller - mer än 20 år senare.

När jag kom hem på morgonen så fabricerade jag en prototyp utav trä. Det tog någon timme eller så att utifrån idén inne i huvudet få fram en produkt - som bevisligen fungerade. Med min lösning, som utnyttjade en automatisk expander, skulle det räcka med 4 olika storlekar och mm eller tum kvittar. Med rätt val av material så skulle man kunna tillverka små bits som är avsedda att använda med en skruvdragare. Samma bits för att dra åt eller lossa en skruv. Skulle fungera på rund-dragna försänkta skruvar - också.

Det som jag format inne i huvudet fungerade. Häftigt! 

Jag tog med mig "byggsatsen" in i köket och använde träbitarna till att koka kaffe på. Jag eldade upp min idé. Drack mitt kaffe samtidigt som solen började att skina.

Redan då kom jag på att jag behöver inte tillverka ett justerbart verktyg så länge min inställbara och inställsamma hjärna fungerar...

Pedagogisk pendel...

En körsimulator får det bli. Kom på det i våras när jag för femtielfte gången kört traditionell styr och reglerteknik. Jag hade gjort som alla andra bara en gång för mycket. Men man kan läsa kursplaner på många sätt och bara man når målen så...

Analogteknik, D/A och A/D-omvandling. Återkoppling och fältbussar. Mätteknik. Programmering och maskinuppbyggnad. Så abstrakt. Så udda. Men - allt finns med i den färdiga körsimulatorn. Det svåra är att svänga pendeln från basic till avancerat så att eleverna hänger med. Trixa och trolla så de begriper.

Bilden föreställer en början på det som ska få stolen, som jag sitter på, att svänga med rattens rörelser. Det ska vara skillnad på att parkera och gira. Det ska kännas i kroppen att man gör - och lär sig - något.

”Learning by moving”...

Mycket återstår och ingen får lämnas i oförstånd. När allt är färdigt framåt våren så kommer de att förstå och erkänna att de begrep faktiskt allt från början - fast det är och var inte sant. På vägen fram så kommer de att finna nya insiktsnivåer, känna till en del, förstå mycket och slutligen kunna det mesta. Slutligen ska de omsätta kunskapen till verkligheten och kunna förklara för ovetande om hur körsimulatorn fungerar.

Först då är jag nöjd- för mitt eget mål är att hålla pendeln svängande...

Life is a journey, travel it well...

Ska ut och resa snart. Flyga och fara - igen. Tänker på det mer än vanligt. Vet inte varför.

Jag har inte räknat så noga, (för vem bryr sig egentligen), hur många gånger som jag känt accelerationen och dunket från hjulen som fällts in samtidigt som jag får svälja och svälja. I början var det häftigt och man ville sitta vid fönstret och se hur allt blev mindre och mindre. Jag tittade på automatiken bakom vingklaffarna och blev imponerad av krafterna. Nu letar jag efter benutrymme och försöker att koppla av. På senare tid har det hänt att jag missat starten eftersom jag somnat. Väl framme så känns det jäktigt att köa för väskan, hitta bussar eller taxi till slutdestinationen. För att inte tala om alla gånger som man sprungit till den där gaten långt, långt bort. Detta förtar nöjet och själva resan blir "bara" ett nödvändigt ont för att komma fram.

Men vad då "resa". Det gör man ju varje dag - eller natt. Reser i tiden. Och man kommer fram förr eller senare. Om inte så vet man ju inte om det. Final destination i tid och rum, liksom...

Man drar samtidigt högsta vinsten om man kan gå och lägga sig utan att ha ont utanpå eller inuti kroppen/knoppen - och vakna lika pigg - eller ännu bättre, piggare, dagen därpå. Då vet man att man åkt Business class - gratis...

"Life is journey, travel it well" är mitt "quota"...

.

Mail2Blogger

Här kommer ett litet test via min yahoo-email. Jag skickar liksom ett email till mig själv... Wherever I lay my @ that´s my home....

---

Eva - full av liv...

Detta är beviset för att det funkar att skicka från min mobil till denna sida.

Iskall kille full av mänsklig värme...

Detta kort är taget någon gång i vintras, (februari 2009), då Malmingen låg spegelblank...

Nu har jag startat upp min gamla blogg igen. Ska se om det går att skicka bilder via mobilen..