Därför dööö...

Tv:n motsvarar inte mina förväntningar ikväll. Tänkte byta till Tvixen men då var jag tvungen att resa mig från soffan och flytta optokabeln från HD-boxen för att få till ett bra ljud.

Varför kan man inte bara vara nöjd och titta på Antikrundan. Det var så intressant att höra att ett trasigt snapsglas ökade i värde för att de söp sönder det och var tvungen att reparera det - och då ökade värdet...

Sedan var det ett vitrinskåp från slutet av 1700-talet som hade så många trasiga rutor så de hade satt fast en träskiva på insidan och de hade de gjort 1825. Vadå? Jag har ett fönster med speglar. Så jag zappade...

Lämnade soffan och för att micra en kopp kaffe. Pip, Pip, PIP. Ett jäkla tryckande och sedan ett långt ilsket piiiip när det är klart. Varför kan det inte vara ett behagligt ding-dong när micron är klar.

Man zappar ju överallt. Även inne i hjärnan. Tänker på annat - kastar omkring liksom. Skakar hjärnan inifrån...

Jag tillhör en av de få som både tänker logiskt och lateralt - samtidigt. Logiskt tänk är bra när man ska programmera. Det bygger på de tre grundpåståendena OCH, ICKE samt ELLER. Jag ska göra det OCH det ELLER det - men ICKE det. Så tänker man om man t.ex. ska programmera en maskin.

Lateralt tänk innebär att man har ett påstående och detta har bara ett givet svar. Detta tänk använder man när man ska se om en hypotes stämmer. Något som man kommer på och man vet inte om det är möjligt och så kollar man om det är möjligt genom att se det från olika håll. Betrakta problemet från olika infallsvinklar. Om man har ett påstående och det bara finns ett korrekt svar så kan man jobba utifrån denna hypotes.

Ett bra exempel på lateralt tänk är detta: Jag har 15 jobbarkompisar som dricker kaffe varje dag kl. 10.00. Med mig blir det 16 koppar som skall bryggas. I början av terminen bryggde jag 2 kannor med 8 koppar i varje, och det räckte precis lagom. Alla fick varsin full kopp. Straxt före jul så blev det nästan en kopp över.

Orsaken  kan ju vara att någon slutat med kaffe, tänker du. Så var inte fallet. Det var 16 lärare även i slutet av terminen. Någon hade kanske bytt ut sin kopp mot en mindre, tänker du. Så var inte fallet. Alla hade en precis lika dan kopp och alla kopparna fylldes upp bredden.

Så ett perfekt lateralt påstående är följande:

16 kaffeälskande lärare får sitt kaffe från två kannor, rymmande 8 koppar var, en given dag. Ett halvår senare får 16 kaffeälskande lärare återigen sitt kaffe från samma kannor som tidigare - men nu blir det en kaffekopp över. Varför?

Det finns bara ett korrekt svar. Det enda svaret som med säkerhet stämmer på det förut nämnda påståendet är att de flesta lärarna är så äckliga att de diskar inte sin kopp så det finns inte plats för allt kaffe efter ett halvt års kaffedrickande.

På Facebook finns det en grupp som man måste gå med i om man vill veta svaret på varför en person som kommer in i en pub blir hotad av bartendern med en pistol och lämnar därför omedelbart puben för att han är rädd om livet. Varför?

Jag tror att han har en tvilling och denne var inne på samma pub vid ett annat tillfälle och då sa bartendern att kommer du tillbaka hit så skjuter jag dig.

Jag gick inte med i gruppen på Facebook för jag vet att min lösning på problemet stämmer och det ska ju bara finnas en korrekt lösning på ett lateralt problem.

Häromdagen kom jag på att jag skulle bygga en klocka som går sakta när jag vill och fort när jag vill. Tidsstyrd utifrån andras normaltid. När jag får tid ska jag bygga en sådan tänkte jag men då måste jag ju först bygga en klocka för att få denna tid...

Detta kallas att måla in sig i ett hörn, dvs skapa ett omöjligt uppdrag, prekärt läge. Man vill, men man kan inte, för att man inte kan, det man vill. Det kallas "dilemma" när man har två valmöjligheter och måste välja en av dem. Men jag kan ju inte välja att använda en klocka som inte är byggd...

Det är en alldeles egen paradox som jag kommit på. Ett mycket bra exempel på en paradox är: "jag skriver precis här och nu att jag alltid ljuger" - och sedan skriver jag "att det som jag nyss skrev stämmer inte". En slags referens som leder bakåt och som är motsägande mot det jag nyss sa. Jag menar, ljuger jag eller ljuger jag om att jag ljuger..

Att säga åt en elev att han är smart om han fattar ironi och sedan fråga honom om han tyckte att detta var ironiskt sagt är djupt. Mycket djupt för han vet inte om jag ljuger eller talar sanning. Först som sist.

Vår hjärna är häftig. Den funkar. Lite olika på olika människor men det är en enorm sak. Så mycket information. Läste att det går bara åt en enda hjärncell för att veta att den där personen har jag sett förut. Sedan sätter datakommunikationen igång med en svindlande fart. Neurala nätverk är snabba. Elektriska impulser färdas blixtsnabbt och man kommer ihåg vad han/hon heter etc - jättesnabbt.

Att vara snabb i tanken och därtill använda hjärnan på ett smart sätt tyder på en viss skarpsinnighet.

När man blinkar stängs hjärnan av. Annars skulle man bli tokig. Ett blink tar mindre än en tiondels sekund och då blir det svart och man vill ju inte missa något. Så vad man såg nyss och vad man sedan ser sys ihop så man bryr sig inte. Det blir ett slags mellanting. Ett oskarpt ögonblick.

Det finns oskarp logik. Fuzzy logic heter det på engelska.

Ett bra exempel på oskarp logik, eller "suddig logik" som det också kallas, är när man tar sig ett bad. Vattnet kan vara kallt och då fyller man på hett vatten. Om vattnet är hett så fyller man på kallt vatten. Om nivån är för hög så släpper man ut vatten och om det är för lite i karet så fyller man på.

Men, (ska man egentligen inte börja en mening med), det finns gränsområden. När det inte är hett men heller inte varmt ELLER inte kallt men heller inte varmt. Ett slags svävande område mellan 1 och 0. Om hett är 60 grader, då man bränner sig alltså, så skulle 42 kunna vara varmt och 30 grader kallt. 50 grader är då en hög grad av sanning mot att det är varmt och en låg grad av sanning att det är kallt. I reglering användes detta för att snabbt hitta tillbaka till ett börvärde. Även vattennivån kan vara "oskarp".

Nu föll det ner en polett. Nu kom jag på en sak. Jag ser ett samband.

Mellan logiskt tänkande, lateralt tänkande, att försätta sig i ett dilemma, en paradox och slutligen Fuzzy Logic.

Någon försöker att avsluta dagens blogg bättre än lagom...

Varför?...

Out of control...

Det jävlas just nu. Jag är nere så någe så alldeles Jag kan inte använda något som någon annan sagt eller skrivit. Jag måste vara kreativ.

Anledningen är något så banalt att jag fått en spricka på mitt vänstra lillfinger. Det är som en självspricka fast jag har inte gjort den själv. Den har bara uppstått ur tomma intet och ställer till stora problem. Svårigheten med att trycka på Ctrl-C och Ctrl-V innebär att det är slutkopierat. Jag måste komma på egna saker.

Utöver detta så har jag fått problem med nerverna. Det är i samma finger. Det sticker och killar. Mycket obehagligt är det. Nervkollapsen som jag råkade ut för beror på den där grekiska svenskan som sjöng glöggrytan ur skåpet för mig. Som jag greppade men innan dess så hade den gått sönder och skar av allt och lite till...

Idag hittade jag en salva som jag smetade in i såret. Det gick åt en hel tub. Fast innan dess så klämde jag ut det värsta. Det kom varblandat blod och boldblandad var om vartannat. Plus lite benmärg - tror jag. Det smakade inte så vidare värst...

Nervtrådar kom det också när jag tänker efter. Fast dom petade jag in igen och förseglade med ett lim som kallades Voltaren. Denna salva hjälper mot smärta i muskler och leder. Det finns nog inte så mycket muskler på lillfingret kom jag på så jag sög ut hälften. Det smakade inte så vidare värst.

Akta ögonen stod det på tuben men det kan jag inte läsa längre med mitt högra öga för jag klia mig med fel finger. Smetfingret.

Jag började känna efter och upptäckte att det är nog mera fel än rätt på mig. Jag har ju inte mycket tid kvar i detta jordeliv. Lever liksom på lånad tid. Ser livet passera revy. När jag suckar så vet jag att detta kanske var dödssucken. Man vet ju inte om man får tid att dra en ny suck. Döden, och när den kommer, det är det enda man inte vet.

Halsen är jag också lite bekymrad över. Den där konan verkar inte vara speciellt stabil. Det finns - som jag nämnt tidigare i denna blogg - en liten spets där bak i nacken och jag tror att detta är spetsen på det onda. Inte roten. Jag trycker på den ibland för att känna om den är en godartad eller elakartad tumör. Den verkar rätt snäll. Knölen är liksom inte i vägen eftersom jag sällan rakar mig i nacken. Dessutom är det rätt skönt att knåda på den lite då och då. Retar mig på att jag inte kan se den...

Andra defekter jag upptäckt är att jag har ett skägg som växer och som måste kapas lite då och då. Det är jobbigt. Har funderat om man inte skulle ta och vaxa sig. Sätta på en klisterremsa och bara dra till. Slita ut strån med rötter och allt. Som jag gjort i pannan...

Tånaglarna växer och nu är jag för gammal och i för dålig form för att kunna bita av dom. Fast om jag kunnat så tror jag inte att det smakat så vidare värst.

Jag känner mig rätt stark och det kan jag tacka gymmet för. Varje dag som jag ser dessa helvetesmaskiner så tänker jag att vad stark jag är som klarar mig utan att träna.

Man skulle kanske ägna mer id åt sin egen kropp och vårda den. Liksom städa bort det som inte känns bra, som folk inte vill se. Jag har städat huset nu - nästan oavbrutet - i en månads tid. Lagom när jag är klar så får jag börja om igen. Idag hittade jag en dammtuss. Stor som ett suddgummi. Jag tittade på den och luktade på den och - nej jag smakade inte för den såg inte ut att smaka så vidare värst. Den var ihopsatt av många små dammkorn. Troligen var det blandat positiva och negativa dammkorn som liksom sugits till varandra. Men var kom de ifrån? Hade någon tagit med sig dessa utifrån. Det är ju så kallt ute...

Har tänkt på detta med att städa. Jag kan ju inte. Jag brukar säga att jag kan allt och det är också det enda jag kan. Men vem kan egentligen städa och vem har lärt dessa individer att städa. Finns det egentligen utbildningar på att städa. Finns det städlärare? Var ligger närmaste städgymnasium eller kanske en yrkeshögskola eller ett universitet som utbildar i städning? Tänk om det finns någon som forskar inom städteknik? Man kanske skulle ha satsat på detta. Kunna göra oväntade besök och klaga och ha vetenskapliga belägg på gnället.

Det finns ju städrobotar - ja även sådana som ser ut som maskiner. Små mechatroniska produkter som sniffar runt och letar upp damm. Suger upp och sväljer. Varför har jag ingen sådan? Jag som har allt annat. Varför har ingen tipsat mig?

Tänk så mycket annat nyttigt som jag skulle kunnat gjort om jag sluppit att damma, torka, dammsuga, skura, tvättat toaletter, krupit under badkar, putsat fönster, skakat mattor...

Oj. Nu stack det till någonstans i kroppen. Måste nog gå och lägga mig. Det kanske är sista natten.

I morgon bitti - om och när jag sträcker på mig och det inte gör ont - så vet jag att det är bara början för precis när man mår som bäst

så brukar det börja att jävlas...

Meningen med tiden...

Fick ett brev häromdagen ang tjänstepension. Ett besked som berättade att dec 2020 kan jag hämta ut 17-1800 kr extra varje månad. Det var första gången som jag såg ett datum. Förut har det bara handlat om förväntat belopp den dag jag fyller 65 osv.

Fuck! Tänkte jag. 2020 är ju snart. Det är ju 2010 nu.

Jag programmerar rätt mycket. Teknisk programmering. Skriver program som kompileras och överförs till styrsystem. Så kallade PLC:er, Programmable Logic Controller. Jag är bra på detta. Inte bäst men inte långt ifrån. Jag behärskar många olika språk i de mest skilda varianter. Det finns många hundra varianter och jag förstår hur man ska använda dem.

Mitt favvo-PLC heter Mitsubishi och mitt favvo-språk GX IEC Developer. Jag är lika bra på det som jag är på att använda det svenska språket. Jag strukturerar, har en story, bygger upp programmet med många subrutiner och gör det avsiktsmässigt möjligt att förändra det som händer och när det ska hända. Jag vet slutet.

Som detta med pension...

Jag vill inte gå i pension. Jag vill inte ha ett slut på detta roliga och nu måste jag göra något åt det hela. Så jag har programmerat en alldeles egen klocka.

I ett FX2N, (som är ett PLC), finns en inbyggd realtidsklocka. Man sätter värden på olika dataregister. Ett register, D8018 är året. Ett annat, D8017, är månaden etc. D8013 är sekunder. Om man vill ha en lampa som blinkar i 1 Hz så utnyttjar man detta register.

Ett datavärde kan man manipulera. Om värdet är t.ex. 100 kan man dela detta med 2 och får då värdet 50. Eller multiplicera, addera eller subtrahera. Man kan göra vad man vill och jag vet hur eftersom jag kan.

Vad jag nu ska göra är att under vanliga veckodagar förändra tiden så att den går långsammare när jag är vaken och snabbare när jag sover. Smart va?

Kl. 06.00 ringer min klocka och väcker mig. Egentligen är tiden 05.00 men det vet ju inte jag om - ja jag bryr mig inte. Min klocka tickar på men mina sekunder är två sekunder. Jag behöver inte jäkta. Drar på kaffet och lägger mig i badet. Fixar och donar. Känner ingen stress. Tittar på min klocka och den visar 6.30. Plenty of time...Jag behöver inte veta att den riktiga klockan är 06.00 just då. Jag kollar lite mail, tar en påtår. Sitter med koppen i 10 minuter och läser tidningen i lugn och ro. Värmer kaffet efter ett tag eftersom det har kallnat i koppen...

När min klocka är 07.00 så är den riktiga klockan 07.00 för då går ju bussen till jobbet.

Under arbetsdagen så stämmer klockorna. Mitt ur och Fröken Urs ur är synkroniserade. När jag är hemma vid 17.30 så är vi fortfarande i fas. Kl. 18.00 börjar min klocka att gå sakta igen. Nu är det 1,5 gånger tiden som gäller. 4 timmar blir 6. När jag går och lägger mig så är min klocka 22.00 men alla andras visar 24.00, dvs midnatt.

Jag kommer att hinna med en hel del under mina timmar. Kan skjuta upp saker. Behöver inte göra saker "nu". Det gör jag "sen". Behöver inte jäkta för jag har mycket mera "sen" än vad andra har.

Tio på kvällen är det lagom att gå och lägga sig. Jag ska ju upp kl.06.00. Åtta timmars skönhetssömn behöver man om man ska orka. Under tiden som jag sover så går min klocka lite fortare. Fast det ser inte jag för då sover jag ju. Under 5 timmar ska den flytta sig 8 timmar framåt för kl 06.00 så ringer den och väcker mig.

Jag tror att jag med lätthet skulle kunna klara att "bara" sova 5 timmar varje natt. Det gör jag ofta. Jag behöver egentligen ingen special-klocka som lurar mig men erkänn att det är en bra idé.

Nu funderar jag på att göra helgvarianter som gör att man ska kunna festa längre. Som halverar tiden när man har roligt så man kan skratta mera - för ett gott skratt

förlänger livet...