It must be written…

Det är bara för mycket nu. Och för lite. För mycket snö och för lite värme. För många vardagar och för få helgdagar. För mycket arbetsdagar och för lite lov.

Jag känner mig lite hängig. Orkar inte tänka på omvärldens krav utan väljer minsta motståndets lag och fokuserar på det som får min dag att bli som jag tänkt mig. Jag måste ta tag i detta – själv - för ingen annan lär göra det åt mig. Jag måste bli lite mera ”nihilistisk”.

Analysera mina egna problem och se dem som bagateller och själv välja mina egna lösningar. Krossa alla mentala hinder och tillåta mig att, trots allt elände, se världen i all sin komplexitet och skönhet. Se möjligheterna och leva livet på ett självmedvetet och utmanade sätt. Sticka ut lite.

Vara extremt positiv och göra så att omgivningen förundras och inspireras. Utstråla glädje och styrka även när det är som jävligast. Skaka av mig hängigheten och stå upp för det jag tror på.

Va en krigare med svärdet i hand och rikta min tro mot drömmarnas slott. Erkänna men vägra ge vika för motstånd. Gå genom eld för att bli starkare. Stirra döden i vitansiktet, och se döden stirra in i mig. Alltid rikta min blick mot horisonten, för där finns mitt hem. För evigt vandra mot och genom drömmarnas värld, fastän jag aldrig når fram. Min kropp ska en dag dö, men det jag lämnar bakom mig lever för evigt.

Så talar en sann Nihilist...

Jag har alltså fått en släng av nihilism-influensa. Hoppas att den bara är temporär för en inbiten Nihilist bryr sig inte om moral och etiska värden för att uppnå egna syften. En inbiten Nihilist är farlig för sin omgivning. Han sticker ut så mycket att det gör skrämmande ont.

”Nil satis nise optimum” är skrivet på latin och betyder ”Endast det bästa är bra nog”. Att detta uttryck innehåller mitt namn och även mitt tilltalsnamn – dock felstavat - är nog ingen tillfällighet. Jag nöjer mig inte med lagom. Jag vill mera än så. Mera än lagom. Bättre än lagom.

Precis nu upptäckte jag att man kan hitta mitt namn i ordet Nihilism.

It must be written…

Top of the world...

Jag har varit vid Mount Everest. Sista juli 2007.

Jag var inte uppe på toppen för det är jag inte kapabel till. Eller jag är inte tillräckligt skicklig kanske man ska säga. Eller kanske för smart. För jag vet mina begränsningar.

Berget, det högsta i världen, har många namn. I Nepal kallas berget Sagarmatha som betyder "Himmelens huvud". På tibetanska heter det Jomoglangmari vilket betyder "Universums moder". Fast Tibetanerna sa Chomolungma. Det gör de wätt i.

Det är precis som vi i Edsbruk när vi säger “Fårstaberga” fast det heter ju faktiskt Fårestadbergen. Dessa enorma berg är ungefär 100 meter höga. Om man kikar söderut och neråt kan man se "Unos torn" i Västervik. Inget speciellt att se och det kanske därför som det är så lite folk på buss 23. Vem bryr sa...

Jag nöjde mig att bestiga drygt 5200 meter utav Mount Everest. Varför riskera livet? Jag hade fullt sjå att andas och vet att jag - liksom Jacques, Sid och Eva - vaknade mitt i natten för att det fanns liksom ingen luft. Ångest. Phuu - phuu -phuu - phii - som man lärde sig på profylaxkursen. Slappna av. Andas. Andas.

Men det fanns ingen luft...

Ikväll såg jag en skrämmande film på skogs-TV. Sveriges Television kanal 1. Svt1. Den får man in utan vidare. Det behövs ingen parabol och det är inga reklamavbrott. Jag tror inte ens att man behöver betala licens. Om man är ett stadsråd alltså.

Man dog där uppe på K2. Det var det som filmen handlade om. Ett misslyckat försök att nå toppen och komma ner igen. Baslägret var inga problem. Det var när man skulle visa de där där hemma att jag är lite bättre än lagom som man stupade. Förlorade liven. Små som stora. Det var fruktansvärt.

Varför kan man inte nöja sig med att bara vara där och titta upp mot berget och säga att det räcker.

Jag minns att det svåraste som jag upplevde denna dag – då jag “nästan” besteg Mount Everest – var problemet med att få med mig Eva. Jag hade baktankar. Jag hade en idé. En fix sådan.

Vi hade åkte på livsfarliga vägar och hon var blek och tårögd och pratade om Cecilia där hemma och jag vill inte dö sa hon för sig själv, och de andra kvinnorna - fransyskorna - de stannande i Shigatze. Men inte min kvinna. Hon följde med. Lämnade de andra för min skull.

Det var inte livsfarligt men visst kunde man ha dött. Det var 500 meter djupa raviner och räcken saknades och ibland även vägarna. Jag tyckte det var häftigt och sket på mig lite då och då...

"Det är klart du ska med", sa jag och tänkte "att kommer hon med mig till Base Camp så är hon värd mer än lagom - ja mer än mycket". Då vill jag och ska leva med henne...

Och berätta detta för henne.

Vi förlovade oss vid toppen av var förmåga. Vi nådde gränsen för vad vi klarade - och det räcker långt - räcker länge - mycket länge

längre än döden...

I am the captain of my soul...

En bra början på året...

Åkte från Mönsterås vid 12.45 idag och vid Blomstermåla så skulle jag byta till ett tåg som skulle ta mig till Vimmerby.

Det fanns inget tåg. Det var inställt. I en varm lada kanske för det var kallt ute. I alla fall. En buss tog mig till ett vägskäl och en annan buss tog mig till Vimmerby. Där fick jag vänta på bussen till Västervik. Bussen körde fort till "stan" och jag fick tid över att gå upp till Gymnasiet.

Som vanligt så hittade jag en CD på skolgården. Det händer titt som tätt. En repig CD eller DVD som en slarvig elev har "tappat". Jag var bara tvungen att ta hem den. Skyndade ner till stationen och hann precis med buss 23.

Väl hemma eldade jag upp huset och tog fram skivan. Den var repig. Den var "sleten". Jag satt in den i datorn och markerade allt och kopierade över innehållet. Sedan kopplade jag upp mig mot projektorn. Det var en film. Den heter Invictus.

Ibland dyker det upp en text på filmen som säger: "You are personally responsible for this disc an its content". Förbannade elever som inte kan hålla reda på sina CD-skivor...

Jag googlade. http://www.imdb.com "Invictus". Regissör: Clint Eastwood. Skådespelare: Morgan Freeman och Matt Damon m.fl.

Jag ser inte så mycket filmer. Brukar bara bli ett par - ja sju åtta stycken - i veckan men denna väckte mitt intresse.

Dessutom så "ramlade" den ju bara på mig...

Jag brukar få mail ibland med tunga attachments. Någon som jag inte känner till brukar skicka ett mail och bifoga en konstig fil. Oftast är det skräpmail. Spam. Mail från okända - men man blir ju nyfiken. När jag låter undersöka den bifogade filen så är det - ibland - en film.  Ibland en bra film. Oftast bra.

En del tror att jag laddar ner filmer men det är ju olagligt...

Filmen Invictus är ett mycket bra "projektarbete". Om jag vore en handledare för detta projekt så skulle jag ge betyget MVG.

Då förstår du. Då fattar du.

När du har sett. Så kommer du också att börja leta efter en skiva som Clint Eastwood har tappat.

Sedan googlade jag igen. Ville se texten på dikten som förkommer i filmen.

Out of the night that covers me,

Black as the Pit from pole to pole,

I thank whatever gods may be

For my unconquerable soul.

In the fell clutch of circumstance

I have not winced nor cried aloud.

Under the bludgeonings of chance

My head is bloody, but unbowed.

Beyond this place of wrath and tears

Looms but the Horror of the shade,

And yet the menace of the years Finds,

and shall find, me unafraid.

It matters not how strait the gate,

How charged with punishments the scroll, 

I am the master of my fate

I am the captain of my soul

När filmen var slut så tänkte jag att vilken tur jag har som har skivan kvar så jag kan se den igen och vilken tur jag har som kan skriva om min upplevelse så att andra kan ta del.

Se den!

innan du dör...