Dit näsan räcker...

Vi hade en förlängd lunchrast och stack ner till Centrum. Peking City. Det här var i början av 70-talet då jag studerade på Ebersteinska...

"Kolla där", sa jag, och pekade upp mot Rådhusets klocka. "Var då, vad då?", sa de andra.

"Där", sa jag och pekade. De andra tittade och började också att peka. Folk som gick förbi tittade upp och andra som såg oss och de andra som tittade upp började också att titta upp - för att se vad andra såg...

Vi var inne på Domus och sedan en del andra affärer och efter en timme var jag tvungen att ta spårvagnen tillbaka till skolan. Vägen gick via Drottninggatan och från mitt fönster så jag att folk på trottoaren tittade uppåt - mot något. I riktning mot Rådhuset.

Sen gick det par år. ..

Jag var uppe i Norrköping för ett par veckor sedan och råkade av en händelse passera samma plats igen och där stod folk och pekade och tittade. Även jag gjorde det. Jag blev nyfiken.

Men så kom jag på. Den där dagen då jag skulle skoja med mina klasskamrater. Det har gått i arv. Folk gör som andra. Visst, det har ju varit nätter utan att någon har sett någon annan men troligen vill folk se om det har blivit någon förändring och nästa gång de kommer till samma plats så kollar de igen och därmed smittar det av sig till yngre människor - sådana som inte ens var födda 1971.

Idag pratas det om Aska. Många ser upp. Man ser uppåt himlen och letar efter det där svarta molnet. Men det finns inte. Det är så små partiklar och de är så långt borta så de syns bara vid solnedgången. Då ljuset bryts till en vacker röd färg.

Men det vet inte alla och därför tittar dom. Letar efter molnet. Speciellt i Norrköping...

Men - nu har jag kommit på att om det haglar så beror ju det på att små iskristaller växer på sin väg ned mot jorden och kan i vissa fall komma ner som stora bollar och orsaka enorma skador. Vad händer nu med askan. Den kan ju inte blåsa bort all världens väg. Den måste ju komma ner någon gång. Som stora askbollar.

Tänk dig att få en sådan i skallen. Vilken smäll. Från flera kilometers höjd så hjälper det nog inte ens att ha en hjälm på huvudet. Man ska nog helst undvika att bli träffad.

Man måste nog ha lite koll - ifall att himlen faller ner...

Norrköpingsbor pratar genom näsan. Det blir så om man sträcker på sig. Sätter näsan i vädret, liksom. Vädrar morgonluft. Men samtidigt som man sträcker på halsen så förändras förutsättningarna för att prata med en normal röst. Positionerna på tonsiller, adamsäpplet, (för oss män), och struphuvudet - påverkar vår röst. Samtidigt så behöver man mera luft och använder då näsan även om munnen är öppen.

Talet förändras. Man pratar mera nasalt. Som i Norrtjöööping.

Om - jag säger bara om - för detta är en egen teori - de stora askbollarna börja ramla ner så kommer det finnas en större chans för Norrköpingsbor att överleva. De är vana att se upp. Sätta näsan i vädret och glane....

Detta innebär att - när askbollarna "anfaller" - så kommer troligen befolkningen i vårt land råka illa ut men inte de i Norrköping. De har stora chanser att överleva och i framtiden kommer svenska befolkningen att blir mer östgötskt och vårt språk kommer att förändras. Detta är fakta, dööö.

Jag är medveten om att jag startade "trenden" att se upp men om jag vetat vad jag vet idag

så hade jag nog tänkte efter före...



.

Latent var det här...

Längst där framme i pannloben ligger det. Klarsynhetsområdet.

Ibland går jag in i en affär och bara ser den där skjortan och efter en stund ser jag mig själv nöjt investera en hundring eller så för visst hade jag en oanvänd galge där hemma? Jag handlade spontant, utan planering och utan att tänka efter - före. Eller? Nej jag visste vad jag gjorde. Jag tänkte snabbt och jag tänkte bra.

Ibland blir det bra, mycket bra och högst sällan blir det snabba beslutet felaktigt. Man ångrar sällan spontana saker. Eller hur?

Det är ju så att det man först tänker på är det rätta. Anledningen är att att man tänkte på det först är att det som formade tanken, medvetandet, kunskapen, erfarenheten etc - ligger framknuffat. Det ligger latent och väntar på att effektueras.

Detta stämmer på allt. I alla fall för mig som är så jävla latent. Det jag säger, skriver och gör har en mening. Om det inte hade detta så skulle jag ju ha sagt, skrivit eller gjort något annat - och då hade detta varit det rätta.

Om, eller när menar jag, som jag har smutsiga glasögon så torkar jag av dem. Jag ser bättre och klarare. Hemma har jag HD för att inte missa några detaljer. Men sedan då. Man kan ju inte torka av ögonen. Varken på insidan eller utsidan.

Men man kan ta ögondroppar. Jag har en liten flaska som det står "Clear Eye" på. Köpte den, första gången, spontant i en affär i Tyskland. Efter ett par droppar i varje öga så ser jag bättre. Mina ögonvitors blodådror drar ihop sig och jag ser friskare ut. Och tryggare och pålitligare. Bruna ögon på en vit botten är det som gör att jag får "leende guldbruna ögon".

Men det intressanta är inte vad andra ser på mig utan hur jag upplever det hela inifrån. Ett finare ord på klarsynhet är perception. När man ser en bild - och inte bara ser - bilden. Man tolkar informationen. Använder omedvetet och medvetet det som ligger latent.

En del saker man ser skapar en aha-känsla. Man reagerar efter vad man ser. Man tänker till och blixtsnabbt, ja snabbare än så ibland, så har man bestämt sig. Man har handlat efter givna förutsättningar. Använt de samlade sinnesintrycken till att ta ett beslut.

Om informationen är suddig, dsv otydlig, så tar det längre tid. Om den är alltför suddig och oklar så blir det kaos. Man tar inga beslut alls. Ett exempel på detta är om du försätts i en situtaion som är jobbig, sedan kommer en till och en till - samtidigt. Då händer ingenting. Man blockeras. Man kan inte göra något om de givna förutsättningarna känns fel. Man känner att en inre olust håller på att byggas upp. Det börjar att molvärka i magtrakten - man får ångest. Nej - säger hjärnan, och kan man inte lösa det hela - så man kollapsar. Går in i väggen.

Man kan testa detta genom att närma sig en fluga från två håll. Det flugan ser med sina facettögon är två hinder och det är ett för mycket och man kan lätt utan att klappa till fånga flugan mellan sina händer.

Om man kommer till ett backkrön och en älg står på körbanan och man möter en lastbil och det finns inga diken utan sidorna består av bergväggar, (som man inte ens kan gå in i), - så kommer man sig inte för att ens bromsa. Det blir för mycket...

Det beror på bristande kapacitet i hjärnan. En klarsynt person, eller en person som har ett stort mått av klarsynhet fixar detta. Han analyserar blixtsnabbt och för ett logiskt resonemang med sig själv. Sedan svarar han upp efter sina förutsättningar. Han - eller hon - kör saktare innan...

Handlade en skjorta häromdagen. Jag såg vad jag ville se. Glasögonen var rena. Jag hade använt ögondroppar. Jag var utvilad och där framme, längst där framme i hjärnan låg lusten latent. Lusten att göra något som kändes rätt. Lusten att handla. Jag kände i magtrakten att detta var bra. 

Klarsynhet behövs. Utan den stannar allt upp och om inte du har förmågan att ta dina egna beslut - vem ska då göra det?.

Hur ska du då kunna veta vad du kan och om det finns ett behov av att lära sig mera? Utan klarsynhet kan du inte ens veta om du vill förbli ensam och om inte - vem du vill vara med. Om du saknar minsta lilla uns av klarsynhet kan du inte ens finna en kvinna...

För där framme, längst där framme i pannloben ligger vällusten latent. Den som driver dig att må bra.

och som gör att du kan bli kär...

Flashbacks...

Idag fick jag tid att få ordning på tillvaron. Hittade min utrustning för att konvertera VHS till digitalt format. Det första jag provade med var intervjun i St Gallen.

Christine Meltzer - som jag vid detta tillfälle visste "nada" om - mötte mig tillsammans med Peter Sättman. Peter var i Korea 2001 och Ronny och Ragge har man ju sett. I alla fall så sa de att de hade hört att jag jobbade för ett annat land och de ville intervjua mig vid vårt tävlingsområde. Jag sa att det går säkert bra men lova en sak...

"Om jag säger något som låter "osvenskt" - så snälla, snälla - klipp bort. De i Sverige som jag känner mig skulle "äta upp mig". Det räcker med att jag är far-far-away och någon gång ska man komma hem..."

"Du kan få höra frågorna om du vill", sa Christine,, men jag avböjde. Kände för att vara spontan...

En dag kom de - det var en lördag morgon - dagen efter midsommaraftonen - och alla de andra experterna kollade. Wow! En blondin. En svensk blondin. Det finns inte så många sådana. Inte i Schweiz och speciellt inte i UAE. Filmen nedan blev resulatet:



I Facebook - där denna film ligger - kan man välja vilken bild som ska visas, (exempel från filmen), och jag fastnade för, och valde denna. Det syns tydligt att jag tänker - "Va faan gör jag här och vem är den här bruden. Gud om man vore tillbaka i det där skitvarma UAE och fick se alla brudar. Sådana som öppnar sinnet. Fantasinnet. Tvärtom brudarna..."

Ja det sa jag åt mina jobbarkompisar i Dubai. "I Sverige finns det tidningar med tjejer som är helt nakna och så har man täckt flickans ögon med en svart rektangel. I UAE är det tvärtom. Allt svart utom en naken rektangel som o-täcker ögonen..."

Tänk om de hade sådana tidningar i UAE. Tänk en tidning full av bilder med brudar som är helsvarta. Araber kollar och köper - pengar har de - grisen i säcken - och avlar fram - nya - säckar...?

Tillbaka i UAE träffade jag en svensk och berättade om att jag blivit intervjuad av SVT. Att en tjej som hette Christine Meltzer jämfört mig med Svennis...

"Vem är Christine Meltzer", sa han. "Och vem är Svennis", fortsatte han. "Åk hem", sa jag...

Det var sommaren 2003 som detta hände. Jag firade midsommar i St Gallen. Drack snaps och tog ett par öl på fredagen. Alla andra trodde det var en vanlig fredag...

Träffade Jakko senare på kvällen, och han sa: "Viit do vad en flashbak ärr?"
Sedan lutade han sig bakåt och tog flaskan till munnen...

så no vet jak....