Lösningen?

Det ena ger det andra. Så är det med korsord och livet i allmänhet.

Idag ligger jag lågt.
Jag ligger och läser och har inte tid att skriva.

Boken just nu heter "The Lost Symbols" och är Dan Browns nya. Den börjar bra:

"To live in the world without becoming aware of the meaning of the world is like wandering about in a great library without touching the books".

Jag tar för mig och är nyfiken - och

bläddrar vidare...

Mein Messe...

Är i Älvsjö. Tekniska Mässan och Scanautomatic. Innovationer, teknik och styrteknik och robotar. Det är Julafton...

Det är inte så många besökare utom på ett ställe där de hyrt in en puma med en stor hylla och kort-kort kjol. Det var alldeles blött på golvet kring denna monter från alla dreglande karlar. Men inte från mig för jag har ju skägg...

Trodde det var slut på sådana där tricks för att locka folk till ointressant teknik. I dessa tider. FI på er!

Annat var det i Sao Paulo 2003. På elmässan där var det spännande må ni tro. Fullt av "vackra" inhyrda brasilianskor som flirtade med kunderna. Det är så det ska va - där. De delade ut broschyrer men kunde inte svara på några frågor. Jag frågade på engelska om jag fick fota och då poserade de för mig, visade upp sina vita tänder, sträckte ut sina solbrända ben och skymde samtidigt maskinerna. Shit! Det var ju robotarna som jag ville föreviga...

I Hannover träffade jag en Gud. Han heter Kurt Stohll och äger Festo. Företaget som "hyr" mina tjänster och som får mig hemifrån nu och då. Mer än 15.000 människor jobbar för honom - worldwide. Han är Die Gott. Han hade ett eget kontor med skinnmöbler och allt, i anslutning till förtagets jättemonter - den största på mässan. Ifrån bokhyllan där bakom det jättestora skrivbordet, tog han ett antal faktaböcker och gav till mig för att jag gjort bra ifrån mig. Varje kvadratmeter kostar en massa på denna mässa. Men behöver man visa och har råda - so what...

En vecka efter denna automationsmässa fick jag ett mail från hans sekreterare där han återigen tackade. Han är så rik att han inte behöver maila själv.

Så nära Gud har jag varit...

Tur med retur...

Den första förfrågan fick jag via telefon. Mobilen ringde när jag satt på Harrys och väntade på nästa buss, men framförallt väntade jag på att min Guinness skulle bli "drickbar".

"Kan du komma loss och åka till Indien. De behöver din hjälp?" - ungefär. Det var Kim som ringde från Finland. Han sa att de skulle starta upp en utbildning i Car Mechatroncs i ett utbildningscenter i Bohpal, och att min närvaro skulle betyda en hel del.

Jag tittade på min Guinness och såg att den var redo för att inmundigas så för att förkorta samtalet så svarade jag ett "Ja" och frågade också om det rörde sig om att bygga ihop bilar med hjälp av automation, att utbildningen gick ut på det alltså.

Jodå. Mechatronics var det frågan om. Car-Automation inte Car-Automotive. Det sistnämnda är samma sak som Bilteknik och är det engelska ordet för det som man gör i serviceverkstäder, justera, trimma, reparera - släcka "tvåor" i samband med besiktning osv. Jag tänkte att det kan ju bli något fel när tyskar pratar engelska med indier...

Någon vecka senare ringde en kille från Tyskland som var projektledare för detta projekt på CRISP i Indien. Jodå, det var frågan om Car-Automation, sa han på min fråga. Han berättade att många biltillverkare, (BMW, VW, Toyota etc), hade fabriker i Indien men hade brist på lokalt utbildad personal.

Ytterligare en vecka sedan ringde en kille från Schweiz upp mig och återigen fick jag en bekräftelse att det inte var något missförstånd. Precis som de inte visste vad skillanden mellan Automation och Automotive.
Car Mechatronics var det frågan om och det - fattar du inte tokiga svensk - betydde att man skulle "producera" en kurs i att tillverka bilar. Själva principen för att montera ihop delar, flytta mäta etc.

Min grej alltså. Jag kände mig trygg och började förbereda mig mentalt.

Efter ett antal Guinness och veckor senare landade jag i Mumbai och efter en skakig busstur via luften till Bohpal - här kan man tala om turbiljett - fick jag andan i halsen.

De ville lära sig hur man reparerar en bil. En indisk bil typ Tata. Den som har tuta istället för ABS.

Bilden ovan fick jag från Andy i Australien bara någon vecka innan avresan. Hur visste han? It must be written.

Jag sa inget. Jag berättade inte om att jag vet hur man tvättar en bil, att jag kan byta bromsklotsar och framhjulslager och avgassystem på en Volvo. Jag fick lov att improvisera. En bil är som en maskin med många delar som samarbetar. Så jag byggde upp kursen med fristående moduler där varje del kan läsas fristående och sedan sys samman till en helhet. Använde deras ISDN och pratade med folk därhemma via Skype. Fick mail med länkar. Laddade hem bilder och text. Översatte och ställde samman.

Jag kunde ju inte åka hem. Jag kunde ju inte ge upp. "Bussen" hem var beställd och det var två veckor att slå ihjäl och helgen emellan så skulle jag ju besöka Taj Mahal i Agra...

Jag kunde "inget" om bilteknik men ingen visste eller märkte detta. Efter hand växte ändå något fram och kunden blev nöjd, mer än nöjd. Ingen märkte att jag i en schabbig skola i utkanten av Bohpal lärde mig allt om vad man behöver veta om bilar. Det man inte vet kan man ta reda på. Med tur och skicklighet.
Ibland måste man och jag var tvungen.

så att jag kunde använda min retur-biljett...

Smart boende...

Teknik är för mig något som underlättar. Att göra det lättare att leva. Spara på ett smart sätt. Spara på krafter och tålamod.

Den bästa tekniska uppfinningen är för mig något som inte innehåller några rörliga delar, som inte kräver något energitillskott och som inte kan gå sönder. Denna sak ska vara lätt att bära med sig och den ska vara lätt att använda. Prylen ifråga får inte kosta för mycket för en sådan bra pryl borde alla ha.

T.ex. en ståltermos. Det är en mycket bra teknisk innovation. Kan hålla varm dryck varm och kall dryck kall.

men jag bara undrar - hur kan termosen veta?

Idag handlar mycket av tekniken om att kontrollera, övervaka och styra. Ett hus till exempel. Spara energi och hålla ett varmt hus varmt och ett kallt hus kallt. Vi pratar om intelligenta hus. Ett sådant använder tekniken på ett smart sätt och man säger även Smarta hus.

Mitt hus är lite halvsmart. Jag har temperaturgivare som påverkar värmen. Jag kan tända, släcka och dimra belysningen på altanen. Jag har rörelsevakter och skymningsrelä som tänder lysen om det är mörkt, men jag kan inte programmera huset.

Just nu undervisar jag i att göra detta. I ett smart hus kan temperaturen automatiskt påverkas om människor rör sig genom rummen. Lampor tändes och släcks. Om någon rör sig inne i huset utan att först ha tänt kan ett larm aktiveras. Om solen skiner in kan belysningens intensitet minskas eller om man så vill kan persienner dras för. Man sparar energi och kan styra värme eller nedkylning beroende på väderomslag m.m.

Ett smart hus programmeras så att det vet

precis som en termosflaska..

Är du vaken...

Månen lyste som ett kommatecken, omgiven av stjärnor. Två grader, blåsigt och alldeles kolsvart.

Jag borde ha misstänkt att något inte stod rätt till. Men jag var så trött. Så jävla trött.

Alla dessa telefonsamtal och SMS. Dag och natt.

Förr ett par veckor sedan var det Anders Bagge som terroriserade mig. Han blev inte lite purken för att jag vägrade komma på slutaudition och sedan kom han fjäskande med en friplats i finalen på Idol. Han t.o.m. berättade att TV4 skulle fuska med omröstningen så att jag fick vara kvar till Globen.

"Jag har inte tid", sa jag. "Jag skiter blankt i att andra vill höra min röst och se mina moves. Tittarna får lära sig att dansa "slowmotion" själva. Ifall de vill höra hur jag låter så finns ju Spotify och Itunes. Jag har annat att göra".

Nu har det lugnat ner sig med telefonsamtal från Anders, Laila och Andreas. Äntligen...

och då börjar Sune och Lars-Åke att ringa. I tid och otid. Jag står överst på listan. De vet vad jag kan åstadkomma, säger de. Men de vill att jag är tyst om det för Svennis kommer att bli sur om de erbjuder honom jobbet som nummer 2. Inatt sa jag STOPP!. Sluta SMS:a och ringa. Jag har annat att göra.

De påstår att jag är den ende som inte är kartlagd. Att ingen kan veta vad som jag tänker på eller ska tänka på. Att min hjärna är lite unik och att denna egenskap kan användas för att forma det nya landslaget.

Gubbarna på förbundet mindes min auktoritära ställning som tränare och coach. De mindes ståpälsen de fick då jag mottog priset på fotbollsgalan av Lennart Johansson, för mitt eminenta arbete med Edsbruks IF:s P10-lag 1994, då vi sopade rent i Västerviks zonens ungdomserie. Motiveringen handlade ju om att jag kombinerade min analytiska förmåga med en blygsam ödmjukhet. De hade haft koll på mig sedan dess. Följt mig ifall att...

SvFF erbjöd mig så många förmåner så att en lön inte behövs. Sova hur länge jag vill. Obegränsat antal skjortor, slipsar och kavajer. Nya fräcka skor. Senaste datorn och ständigt uppkopplad. Egen buss så att jag kan ta mig till och från Västervik utan att behöva svänga in i Helgenäs, Björnsholm, Gamleby eller Almvik. Raka spåret till Västervik. Lämna hemmet 7.00 och vara på jobbet 8,15 med Edsbruksexpressen. Eget säte.

Jag kan t.o.m. behålla mitt jobb som individutvecklare på gymnasiet bara jag kommer och coachar laget i samband med kval och slutspel.

Jag har lovat att lämna besked senast idag men jag har redan bestämt mig. Jag ska svara nej.
Jag har annat att göra.

Det finns ungdomar i Västervik som behöver min hjälp med att mogna, att lära sig saker som de kan växa. Jag kan inte ta på mitt ansvar att lotsa vårt landslag till att bli Europamästare 2012 och Världsmästare 2014. Det måste räcka med att jag tänker på dom. Ser dom och sparkar på soffbordet.

Precis när jag lade på luren, i örat på Lagrell,  tidigt i morse, så ringde det igen. Nu var det Bengt-Åke som behövde hjälp med övertalning inför någon hockey match med Tre Kronor. "Nej", sa jag, för jag har lärt mig att säga ifrån nu. "Nej, sa jag, "Foppa kan inte. När vi snackades vid igår kväll så sa han att han skulle känna efter om foten höll och Sudden sa senast förra veckan, när vi drog i oss ett par Guinness, att han har inte tid för han skulle vattna blommor den här veckan".

Jag avslutade med ett "Vi hörs Bengan, måste rusa till bussen", la på luren och drog ur jacket.

Mössa. Handskar. Mobil. Snus.
Allt med.
Ut i mörkret. Jäkt, stress. Vad mörkt. Vad svart. Vad kallt.

Vid postlådan så kollade jag klockan. Fem i sex! FEM i SEX!

Shit! Jag har glömt att ändra tiden på larmet sedan igår och gått upp en timme för tidigt. Så jävla surt.

Jag vände och gick tillbaka till huset. Kaffet i bryggaren var fortfarande varmt.

Nu fick jag tid att kolla mailen...

och skicka ett reply till Fredrik Reinfeldt...

Vagabonderande strömmar...

Eva berömde mig. Det fungerade ju. Jag var precis klar med installationen av ytterbelysningen som aktiverades utav mörker och rörelse.

Då kom det som jag väntat på. "Går det inte att sätta en lampa på garaget, som tänds samtidigt med denna"?
Jag som tänkte slå mig till ro och titta på TV, öppna en Guinness osv. Shit. Mer arbete runt hörnet...

"Det finns tre sätt att lösa det på", sa jag.

Det första är att dra en luftledning. En kabel monterad på en vajer som går mellan de högsta punkterna. Vajern kommer att som lägst hänga på 2 meters höjd om man inte sätter upp en stolpe på garaget. Denna lösning kräver även en åskledare.

Det andra alternativet är att gräva ner en kabel men då måste man gå en omväg beroende på berget som ligger mellan huset och garaget. Om du inte vill spränga förstås. Men räkna med att tomten blir förstörd utav grävaren för detta djupa dike kan man inte gräva för hand.

Det tredje är att använda sig av en trådlös lösning. Så kallade Sinusvandrare.

Eva nappade förstås på det sista alternativet. Det första verkade ju farligt och det andra arbetsamt och troligen rätt dyrt.

"Så det behövs någon slags sändare och mottagare?", sa hon.

"Ja egentligen behövs det nog två sändare och två mottagare, för om du inte gör av med strömmen i garaget så måste du ju skicka tillbaka den till huset", svarade jag.

 "OK. Jag vet för lite om el och hur det funkar. Men jag tycker vi kör för alternativ tre", sa hon. "Vad kommer det att kosta och när kan det vara färdigt?"

 Jag öppnade min Guinness-burk, hällde upp och påbörjade min väntan på att ölen skulle "klarna".

"Jag måste tyvärr säga att jag har ingen aning om hur dyrt det blir, och när det blir klart vet jag inte,

för tekniken finns inte än...."

Handla innan det är försent...

Ordvrängeri. Det låter så negativt. Vränga till något.

Jag är uppväxt i en miljö där jag lärde mig siffror och bokstäver innan jag började i skolan. Inte nog med att jag lärde mig att de fanns - jag lärde mig även att utnyttja kombinationer och regler.

Det finns bara 10 siffror och leker man med dem måste man kunna reglerna. Logiska regler som bygger på "and", "not" och "or". VL=HL osv. Konjugat och kvadreringsregler. Derivata och integraler. Skitlätt när man kan det. "Hur mycket väger två tegelstenar om vikten av en tegelsten är 1 kg + vikten av en halv tegelsten?". Hur ska man konstruera en låda för att få en maximal volym? Hur långt är det till "stjärnstopp"?

Ord är svårare. Det finns 28 bokstäver A till Ö. Reglerna finns inte. Utöver stavning och grammatik.

Man skriver och så blir det som det blir. Ord finns och ord uppfinns. När man skriver ska man tänka på att ge läsaren något att tänka på. Helst samma sak som man tänkte då man skrev. Bokstäver blir till ord som formar meningar - med mening. För att förnya måste man skilja sig från mängden. Komma på något nytt.

Rickie kom på suddigt när han var liten. "Vill inte gå ut idag, mamma. Äh så suddigt". Dimmigt alltså.

Hörde på radion om en grabb som uppfann ordet "fickla". Det är det man gör när man lyser med en ficklampa.

Jag har kommit på ett eget och helt nytt ord idag. Mitt alldeles egna ord och jag kom på det först.

Mönsterås är en kommun, men innan alla kommuner bildades så fanns städer och köpingar.Ordet "köping" kom till redan 1620 och betydde då handelsplats. Mönsterås blev en sådan, (ja även Ed, där jag kommer ifrån).

Om man åker ner till köpingen, (Mönsterås centrum), för att handla skulle man alltså kunna säga att man skall åka ner och "köpa" något.

Det är det som är mitt nya ord. Köpa. Jag har även funderat ut hur man ska böja ordet. Köpa - köpte - köpt. Använda en del av ordet och kombinera såsom förköpa, köpgalen, köpesprit ja listan är lång. Endast fantasin sätter stopp. Köpstopp.

Sen ändrade jag stavningen. För jag bestämmer faktiskt reglerna för hur mitt eget ord ska stavas.
Tjöpa ska det vara. Det låter bra. Ska du ner till på Algots, (ICA), och handla? Nej, för jag har redan tjöpt vad jag behöver på Konsum.

Oj vad bra det blev. Så lättpratet. Så könt det sitter i munnen.

Maste verka frem mära ård, dät er yu sketlett...