Att mäta är att veta...

Tiderna förändras. Ny teknik utvecklas och på så vis föds nya möjligheter.

2005 skrev jag en bok i Metrologi. En spännande bok, må ni tro. Det handlade inte om väder - ej heller väderspänning. Detta heter Meteorologi. Det finare ordet för mätteknik är alltså metrologi..

Min bok är egentligen en interaktiv del i ett datorbaserat läromedel inom det tekniska området el, elektronik datakommunikation och automation. Att mäta är att veta, sa Alfred Einstein, och när man vet så kan man kontrollera, styra och/eller reglera. Min grej alltså.

Under tiden jag skrev så forskade jag. Besökte mässor, pappersbruk, leverantörer etc. Jag lärde mig mer om mätteknik under ett par månader än vad jag dittills lärt mig under ett tidigare liv. När jag trots okunskap om den nya tekniken hankade mig fram.

Kapacitiva givare reagerar på allt, stod det i mina gamla böcker. Om den blir smutsig så kommer den därför reagera på detta och måste rengöras för att ge ett tillförlitligt mätvärde. Det är inte sant. Nu. Tekniken har förfinats och den i givaren inbyggda elektroniken kompenserar numera för nedsmutsning.

Induktiva givare reagerar på magnetiskt material stod det i mina gamla böcker. Aluminium är omagnetiskt och givaren kan därför skilja på denna metall och t.ex. stål. Det är delvis sant. En induktiv givare kan numera detektera aluminium eftersom denna metall stör det magnetiska fält som givaren genererar. Idag finns det induktiva givare som känner avstånd.

Av sand gör man glas. Glas är en isolator. En kapacitiv givare kan detektera förekomsten av glas. Det kan inte en induktiv givare göra. Sand var det jag tänkte på när jag somnade.

Och Katherine...

När jag vaknade fanns hon där igen.

Jag mindes när hon satt med Trish på hennes altan, lade upp en påse fin sand på bordet, och sa:

"Ett enskilt sandkorn bland alla andra sandkorn har trots sin litenhet en massa, väger något, eller hur?" Trish nickade. "Så rent hypotetiskt", fortsatte Katherine, "så kan detta sandkorn påverka något, den har sin egen tyngdkraft, om än oändligt liten". Trish höll med.

"Antag att miljarders, miljarders av dessa sandkorn hopades samman i en stor kropp, och antag att denna befinner sig långt från vår planet". "Då skulle alla sandkorns samlade kraft kunna vara så stark att flod och ebb skulle uppstå". Trish nickade igen.

Katherine fortsatte. "Om jag nu antar att en tanke, något som du framkallar med din hjärna, har en massa. Anta att en tanke är en enhet som man kan mäta förekomsten av. Vad blir då konsekvensen av detta påstående?"

Trish svarade, "Rent hypotetiskt så skulle en tanke, om den har en massa, hur liten den än är, ha en tyngdkraft". 

Katherine: "Så om tillräckligt många människor tänker samma sak. Då skulle denna tanke, denna samlade kraft, kunna att påverka sin omgivning. Oändligt många små tankar som tillsammans skapar en påtaglig kraft".

"och åstadkomma en mätbar effekt på vår fysiska värld?"

"The Lost Symbol" av Dan Brown är jävligt bra...

och får mig tankad...