Jag ångrar en hel del. Man begår misstag och de får man sota för.
För några år sedan lämnade jag min Guinness utan uppsikt och vips så var Eva där. Finsmakade.
Jag trodde att hon nöjde sig med att smaka på mig. Ack vad jag bedrog mig.
Trådlös el har jag berört tidigare och det kommer, var så säkra. Fast om tekniken är säker är inte säkert - än. Vi får väl se. El är inte ofarligt. Man har väl hört talas om elfaran. Man åker på en stöt då och då här i livet. Men det gör inget så länge man överlever.
Idag läste jag om en annan ny teknik som snart finns. Jag kommer definitivt köpa prylen i fråga. Det handlar om energiskördare. Bygger på samma teknik som trådlös el.
Runt omkring oss finns radiovågor. I de tillfällen då du sitter nära en hotspot, dvs en sändare/mottagare för ditt mobila internet, så finns det mycket av dem. Eftersom man vet vilken frekvens dessa har kan man utnyttja detta och liksom sniffa energi.
Energiskördare. Ett vackert ord. Liksom ta till sig energi från något som det strömmar energi ifrån.
Ibland har jag ingen energi. Känner mig trött och hängig. Nere liksom.
Nu vet jag vad det beror på. Någon stjäl energi från mig. Någon blir starkare på bekostnad av min svaghet.
Det är ju inte vetenskapligt bevisat att så sker men jag tror ändå att det finns en orsak och detta låter mer än troligt.
Jag har, när jag tänker efter, sett människor omkring mig som är negativa. De har liksom gett upp och när jag är med dem så känner jag sakta den egna energin falna. Jag blir också deppig. De suger ur min energi och eftersom de är jätte-nere så får det som resultat att vi båda blir melankoliska och apatiska.
Ibland när jag är ute och går, springer eller gör något fysiskt så känner jag mig svag. Jag tittar omkring och ser hur blommor blommar, solen skiner och nu förstår jag varför. Energin finns där.
Energiskördare. Powersuckers.
Det finns sådana. Ni möter dem dagligen. De som inte har ett eget liv utan åtnjuter andras. Rider på andras innitaivförmåga. Låter andra göra jobbet. Hänger med men oftast under protest och när de gnäller får man ödsla energi i onödan på dessa apatiska människor.
En del människor lyser det om. Auran finns ovanför deras huvud. De brinner för något. Till dess att andra tagit energin ifrån dom.
Ibland blir man knäsvag. Känner lite ångest. Känner sig rädd. Då har någon annan sugit åt sig energin. Så måste det vara...
Men vänta, när man är kär då. När hjärtat hoppar, när man känner sin puls, när man får svårt att andas. Vad händer då. Försvinner energin då? Vem tar den?
Nu vet jag, eller tror mig veta, måste jag ju säga, för det är ju inte vetenskapligt bevisat...
Att om och när jag blir svag, så blir någon annan starkare, och delar då med sig av sin energi när hon med en allt svagare röst säger
att hon älskar mig...
