Ska till Hangzhou på torsdag. Har inte packat än men det "wer sa". Jag brukar kunna komma på vad som ska med. Detta är femte gången som jag besöker Kina, och för första gången får jag se storstaden Shanghai. Större än Mumbai, Seoul eller Sao Paulo? Större än megametropolen Edsbruk. Kanske det...
Det har gått ett par år nu...
Jag hade 10 dagar ledigt och drog till Hongkong med hjälp av Emirates. Sid var tvungen att jobba så jag skaffade ett express-visa och lämnade Hongkong för att under fyra dagar se Beijing, eller Peking som man numera säger.
Jag hade många små lappar med mig. Sid hade skrivit konstiga tecken på dem. En lapp betydde dumpling och en annan en adress. Vad de andra betydde minns jag inte.
Muren vid Badaling var ett måste, "Climb The Great Wall and become a man". Akupunktörer och jade. Keramik och mattor. Sorgliga torg och förbjudna palats. Men det bästa minnet från Peking var då jag gick under jorden.
Jag åt på en "restaurang" som saknade meny. Sa "Tsi Tao" och lade sedan upp lapparna på bordet. En av dem fick jag tillbaka snabbt. Som "göm innan någon ser". Det var på så vis jag fick reda på vilken lapp jag skulle använda för att hitta ingången till "den underjordiska staden".
Kineser är ett roligt folk. Ja inte alla förstås men det måste finnas mer komiska människor där än det finns svenskar. De luras. "Ditåt", pekade en liten skinntorr gubbe. Jag gick och blev hänvisad tillbaka. Sedan "ditåt" igen.
Så höll det på. De ville inte berätta. Jag såg ju inte speciellt kinesisk ut och jag kunde ju vara en spion. De visste troligen inte om att det kalla kriget var slut. De trodde att Bresjnev och Mao fortfarande var i luven på varandra. Eller om det var Kosygin.
Efter en stund mötte jag ett par från Singapore som hade med sig sin dotter. Jag slog följe med dem för de kunde tala mandarin. Xidamochang Jie heter gatan och mellan nummer 62 och 64 finns dörren. Vi hade en guide som tog oss ner under jorden. Långa smala gångar. Ja, mängder av gångar och salar. Det sägs att man skulle kunna husbärgera 300.000 där nere.
"No photos", sa kvinnan som vi följde. Jag sinkade mig och tog kort på väggmålningarna. Det behövdes blixt och det hjälpte inte att hosta. Blixten syntes och guiden stördes. Detta var ju hemligt. Ingen skulle få veta. Ingen annonserar om denna attraktion men ändå finns det kunder. Som betalar 15 pengar...
Till slut kom vi ner till en sal där de hade en silkesmaskodling. Ett tiotal kvinnor som drog och slet. Formade stora tjok av de tunna trådarna. De tillverkade tyg av silket. Broderade och sydde. Jag köpte en vacker slips för 100 Yuan. Svart med guldfärgade drakar. Den använder jag när jag vill klä upp mig. Vara fin. I den slipsen så känner jag mig upprymd, ja nästan hög för då
minns jag när jag var nere...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar