onsdag 28 oktober 2009

Färgad av tillvaron...

Jag anser mig själv vara analytisk med ett logiskt sinne. Jag ser lösningar framför problem och inser rätt snabbt om jag kan finna en lösning. Jag menar inom tillfredsställande tid.

Ingenting är omöjligt – heter det ju. Men – ibland ser jag det som lönlöst att ens påbörja något som aldrig kommer att bli färdigt i tid.

Jag har ärvt ett "mission impossible". Detta inser jag först nu och det ska bli mycket intressant att se vad som nu ska göras. Innan nästa fredag så ska en reserapport skickas in till en myndighet. Jag önskar att det vore angående vår resa till Kina men detta gäller Tyskland april 2008.

Visst, jag var med. Jag gick upp tidigt på morgonen, slog på dörrarna och väckte upp eleverna. Jag gav dem matpengar och skjutsade dem till arbetsplatserna. Ut på motorvägarna. “Stau” upprepade radiorösten hela tiden. Trafiken runt Düsseldorf är förjävlig. För mycket folk och bilar helt enkelt.

Nu ska rapporten in och eleverna har flytt skolan, ansvariga personer har slutat och den som ansökte om pengar har gett upp, delegerat åt sidan och därefter har det kommit till mitt bord. Nu måste rapporten in.

Shit!. Hur ska man hinna med och varför tog jag emot detta bristfälliga underlag. Jag borde ha stannat hemma från Tyskland.

Jag har suttit på många möten där ingenting sagts. Där folk pratar för att höra sin egen röst. Där de tänker högt. Mötet inför Tyskland var ett sådant. “Så här går det till och vi har sökt och fått pengar”, sa han som hade hand om det. "Men rapporten då", sa jag. "Hur blir det med förarbetet och uppföljningen".

Jag fick beskedet att det ordnar sig.

När jag kommer till Kina ska jag leta efter en 6-färgad hatt. En sådan där dilemma-hatt. Så att jag kan lösa mina problem när de dyker upp. Själv. Prata utan att höras. Tänka heter det visst.

Hur var det nu? Gul hatt; se möjligheter som man kan logiskt motivera. Vit hatt; använda aktuell information och fakta. Svart hatt; se till riskerna och hinder. Grön hatt; vara kreativ och finna nya lösningar, Blå hatt; tänka på själva processen, tänka om hur man tänker. Röd hatt; intuition och känsla.

Om man hade en hatt med alla dessa färger på sig just nu, så skulle man ju kunna lösa saker själv – eller?

Skulle då den röda delen vinna. När man har en magkänsla av att det här kommer inte att funka?
Eller säger denna att man ska göra det bästa av situationen?

Eller ska jag strunta i hatten, ge upp, mörka problemen och

ta på mig min kamoflagefärgade keps...

Inga kommentarer: