Wolit och wolit...

Två dagar kvar sedan bär det av. Det ska bli "wolit"
Fick ett mail idag som gör det hela ännu woligare. Jag ska undervisa...

Jag kom på direkt vad det hela ska handla om. Jag ska visa dem att vi i Sverige har möjligheten att säga precis vad vi vill när som helst.

Ja nästan. Vi får inte störa någon. Och vi kan inte säga det varifrån som helst. Man kan ju inte svära i kyrkan.

Jag ska koppla upp mig och förändra en hemsida på jobbet. Som ligger på en hårddisk i en dator på Elprogrammet i Västervik. Det ska funka. Som en "awakener". WattNet.se är förberett för editering via nätet. För de som kan, vill och vågar. Det blir som att skriva en blogg när andra tittar på.

Fast här försöker jag ju vitsa till det ibland. Skämta och driva med allt och alla. Det passar sig nog inte i Hangzhou.

Häromdagen var det en jobbarkompis som frågade mig om jag kunde koppla bort larmet i vårt fikarum så han kunde sova på soffan i samband med vår personalfest den 6/11. Det var egentligen en fråga rakt ut till alla: "Kan jag sova hemma hos någon av er på natten efter festen". Men de andra fattade inte och hos mig kan han ju inte sova för jag bor ju inte heller i stan.

Jag sa som det var att det går inte att manipulera med rörelsedetektorn som är inkopplat på larmet för då reagerar det även under dagtid. Så jag föreslog att han kunde ju gå med i Folkpartiet för de märks ju inte...

Sådana typ av skämt ska jag akta mig för att dra i Kina.

Man kan inte skämta om allt för det finns alltför många som inte har någon humor. Om någon blir stött eller känner sig påhoppad så är skämtet misslyckat. Jag har gjort bort mig många gånger.

Värst är det om man hört eller läst en riktig rolig historia, vill återge den och det finns alltför många personer som lyssnar. Då skrattar ingen först. Det kanske inte passar sig. Framförallt inte när det gäller lärare. Fem lyssnare är max.

Jag har testat med nedanstående historia. Nu vet jag att Fem akademiker har mer humor än Tio yrkeslärare...

Det var ett äldre par som hade sex. Gubben "tog" käringen bakifrån när det ringde på dörren.
"Det winger på döwwa", sa käringen. (Hon sa egentligen "Det ringer på dörren", men hon var från mina trakter).

Gubben gjorde ett uppehåll i juckandet - drog ut den - körde in den - och fortsatte sedan.
Då ringde det igen.

"Det winger på döwwa", sa käringen. Högre denna gång för hennes gubbe var lite hörselskadad.
Gubben gjorde samma sak som förut. Ut och sedan in igen.

En ny signal från dörrklockan hördes.

Detta gjorde käringen alldeles galen.
"Hör du inte vad jag säger", nästan skrek hon. "Det winger på döwwa!"

"Åh faan", sa gubben. "Jag tyckte du sa att

den slank in i wöwwa"...