Jag har sett lastbilshytter tillverkats idag. Det finns mer än 8000 olika varianter. Låga, höga och olika färger. Bara det blir många varianter. Sedan finns ratten till vänster osv. Dubbelt, dubbelt, dubbelt osv med olika varianter. Detta är Scania. Sedan finns det Volvo osv...
En del människor är tjocka och så finns det smala. Killar och tjejer, svarta och vita osv. Det finns fler än 8000 varianter. Många många fler. Alla är olika.
Ändå finns det "look-a-like" och tvillingsjälar. Och riktiga tvillingar förstås. Jag har kollat in släkten. De är rätt många nu. Som kan säga att "jag är släkt med Nisse Karlsson". Fler än det finns vänner här i livet - som är i livet - som har ett liv...
Jag har aldrig tänkt på detta tidigare men nu när man ser på Facebook så undrar man.
Timmy Lee hörde av sig idag och ville bli vän med mig. Vem fasen är Timmy Lee, tänkte jag. Försökte tänka om jag mött någon med det namnet någon gång. En pilsner en sen natt och sedan ett "vi hörs". Men jag hade ju inte facebook förut. Jag hade ju en email och ett telefonnummer och en postlåda.
Hur vet Timmy vem jag är och varför vill han ha mig som vän? Har han inga andra vänner? Är det någon därute som har rekommenderat mig?
Johan Rundberg hörde av sig idag och ville bli vän med mig. Jag hade honom som elev förra året och vi var aldrig osams. Men inte vill jag ha honom som vän. Han är ju inte ens släkt med mig. Vi har inte ens samma efternamn. Det är flera förfrågningar varje dag och om jag skulle säga ja till alla så skulle jag inte hinna med att se vad de riktiga vännerna gör. Jo, det skulle jag - men då får jag ju sitta och glo på skärmen på heltid.
En del sköter om djur via Facebook. Gud så larvigt tänkte jag men nu har jag kommit på att någon måste ju göra det också. Annars dör de väl - eller? "Hjälp! Mata mig.!Annars finns jag inte..."
Nej vänta, det kanske inte är så. Det kanske är vänner? Jag vet inte. Är inte med. Har inte tid.
Jag har bara vänner på Facebook som känner mig, eller som vet vem jag är, eller som jag tycker om att dricka en pilsner tillsammans med. Nästan alla är släkt med mig. Älskling, farfars bror, svärfar, plastpappa, min mans morbror osv - säger de, vännerna. Det är nästan 40 stycken till antalet- och det räcker bra. För mig.
Marianne Arvidsson hörde av sig idag. Hon och jag är släkt. På långt håll. Mycket långt håll. Nästan så långt håll så att det finns inte. Nästan stjärnstopp långt håll. Men vi är släkt. Samma gener - ja lite spår-ämnen av DNA måste det finnas. Vi har något gemensamt. Rötter. Samma rötter. Henne ska jag inte ignorera. Hon har ju rekommenderats av mig via något som vi har gemensamt. Rötterna som växt och hon är i kanten av en gren och jag på en annan och ingen skulle ha funnits om inte Lisken Laburius, våran jätte-jätte-gamla tant, (om hon levat alltså), hade tagit sig tid till att föröka sig...
Rötter är viktigt för utan dom kan ingenting växa. Sedan behövs det något kring rötterna också förstås. Och näring. Då växer det.
Jag är nyfiken av mig. Ibland öppnar jag en teknisk apparat för att se hur den funkar. Det är bra att veta om den går sönder. Man kan inte laga något om man inte vet hur den ska vara då den går bra.
Jag brukar inte lyfta upp mina blommor från krukorna för att kolla hur de mår. Hittills har det inte hänt någon gång, då jag ska plantera om en krukväxt, att jag tyckt att "detta var ju onödigt". Inte en enda gång har jag stoppat tillbaka rötterna och fyllt på med den gamla jorden. Nej man har tagit en större kruka och haft i näringsfylld mull och så har blomman tagit fart.
Idag var jag i Oskarshamn och lyssnade på en kille från DynaMate. De jobbar med extrem omplantering. Går något bra ska det går bättre. Tekniskt produktionsstöd. Ett slags optimering. Göra något bra mycket bättre än lagom.Gå in för att vara jätte-ofega. "Vi är intresserade av att veta varför maskinerna går, och inte varför dom står", sa killen.
Det är så man ska tänka om vänner. Riktiga vänner.Varför finns ni, vad gör ni och vad är det som gör att ni mår så bra? Om jag förstår detta så kan jag ju göra lika dant och då mår jag bättre. Vilken film rekommenderar ni? Hur ser barnen ut idag? Hur är vädret hos er. Vart ska ni resa? Hur var resan? Hur smakade maten. Något gott vin som ni kan rekommendera?
Jag vill veta. Ärligt!
Jag skiter väl i om någon matar en tamagotchi! Ärligt!
Vad tror ni mina vänner skulle tänka om jag "sa" på Facebook: "Nils Karlsson klappade en katt idag. Vet inte vems den var och jag vet inte om den tyckte om det". Ingen skulle bry sig.
Om jag istället skrev att Nils Karlsson "mötte en liten kattunge i morse och den såg helt oklappad ut så jag var tvungen att göra något - och då missade jag bussen". Då skulle mina vänner le och klicka på "Gilla".
Man måste visa att man bryr sig och ägna tid och omtanke åt...
de riktiga vännerna...
1 kommentar:
Hej Nisse, jag är väldigt glad över att du inte ignorerar mig. Man behöver folk som inte gör det. Eftersom ibland har man = jag en känsla av att bli lite, tja, ignorerad. Som när ens chef tycker att vi ska dricka kaffe tillsammans och sen pratar han med en annan lite viktigare person. Fast då gick jag. Där gick gränsen. Sköt om dig Nisse! Kram Marianne
Skicka en kommentar