Höstdagsutjämning. Fyfaan. Mörkare dagar blir det. Även om konjukturen vänder.
Glömmer aldrig den där höstnatten då jag blev nedkallad till fabriken. Jag hade driftjour. En trasig packning och läckage av lut. Det var alldeles dimmigt inomhus utav lutångor och vi satt i ett manöverrum och avvaktade. Många timmars väntan. Det var då den eviga frågan kom upp, från en av operatörerna. "Varför jobba, varför här och just nu. Varför inte fabricera något som behövs och leva i ett varmt land och låta pengarna trilla in från försäljning av något som alla behöver men inte har".
Ett verktyg, sa någon. Ett inställbart verktyg. En justerbar insexnyckel. Det finns inte och den behövs.
Jag såg den framför mig. Det var mitt i natten och jag hade ont i lederna, trött och ville bara hem till sängen. Men trots detta så såg jag en tänkbar lösning och sa; "en sådan måste finnas för den är inte svår att göra". Men den fanns inte och finns inte idag heller - mer än 20 år senare.
När jag kom hem på morgonen så fabricerade jag en prototyp utav trä. Det tog någon timme eller så att utifrån idén inne i huvudet få fram en produkt - som bevisligen fungerade. Med min lösning, som utnyttjade en automatisk expander, skulle det räcka med 4 olika storlekar och mm eller tum kvittar. Med rätt val av material så skulle man kunna tillverka små bits som är avsedda att använda med en skruvdragare. Samma bits för att dra åt eller lossa en skruv. Skulle fungera på rund-dragna försänkta skruvar - också.
Det som jag format inne i huvudet fungerade. Häftigt!
Jag tog med mig "byggsatsen" in i köket och använde träbitarna till att koka kaffe på. Jag eldade upp min idé. Drack mitt kaffe samtidigt som solen började att skina.
Redan då kom jag på att jag behöver inte tillverka ett justerbart verktyg så länge min inställbara och inställsamma hjärna fungerar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar