Det tog Eva och mig en timme att i strilande regn vandra till vindskyddet vid Lermon. Det fanns inte en vedpinne för någon annan vandrare hade städat hela halvön. Kammat mossan efter småpinnar. Efter någon timme hade vi fått fyr på torra grangrenar, som vi hittade efter mycket letande. Snart sprakade det från elden. Molnen skingrades och under en vacker solnedgång kunde vi torka våra kläder. Ett magiskt ställe.
Jag har varit runt och sett en hel del vyer. Stunning views, som man säger. Wow, wow och åter wow.
I Tibet så fanns färgerna. I Oman ljuset. I Indien kontrasterna.
Men man behöver inte åka långt för att finna skärpan och djupet. Det räcker med att vandra till Ukna en dag när solen åter skiner. För det gör den förr eller senare efter ett regn.
Mellan 04.15 och 04.45 togs det en hel del bilder. Det hade räckte med den sista.Det är denna bild som väcker mystiska minnen.
Min bästa bild på en väckarklocka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar