It must be written…

Det är bara för mycket nu. Och för lite. För mycket snö och för lite värme. För många vardagar och för få helgdagar. För mycket arbetsdagar och för lite lov.

Jag känner mig lite hängig. Orkar inte tänka på omvärldens krav utan väljer minsta motståndets lag och fokuserar på det som får min dag att bli som jag tänkt mig. Jag måste ta tag i detta – själv - för ingen annan lär göra det åt mig. Jag måste bli lite mera ”nihilistisk”.

Analysera mina egna problem och se dem som bagateller och själv välja mina egna lösningar. Krossa alla mentala hinder och tillåta mig att, trots allt elände, se världen i all sin komplexitet och skönhet. Se möjligheterna och leva livet på ett självmedvetet och utmanade sätt. Sticka ut lite.

Vara extremt positiv och göra så att omgivningen förundras och inspireras. Utstråla glädje och styrka även när det är som jävligast. Skaka av mig hängigheten och stå upp för det jag tror på.

Va en krigare med svärdet i hand och rikta min tro mot drömmarnas slott. Erkänna men vägra ge vika för motstånd. Gå genom eld för att bli starkare. Stirra döden i vitansiktet, och se döden stirra in i mig. Alltid rikta min blick mot horisonten, för där finns mitt hem. För evigt vandra mot och genom drömmarnas värld, fastän jag aldrig når fram. Min kropp ska en dag dö, men det jag lämnar bakom mig lever för evigt.

Så talar en sann Nihilist...

Jag har alltså fått en släng av nihilism-influensa. Hoppas att den bara är temporär för en inbiten Nihilist bryr sig inte om moral och etiska värden för att uppnå egna syften. En inbiten Nihilist är farlig för sin omgivning. Han sticker ut så mycket att det gör skrämmande ont.

”Nil satis nise optimum” är skrivet på latin och betyder ”Endast det bästa är bra nog”. Att detta uttryck innehåller mitt namn och även mitt tilltalsnamn – dock felstavat - är nog ingen tillfällighet. Jag nöjer mig inte med lagom. Jag vill mera än så. Mera än lagom. Bättre än lagom.

Precis nu upptäckte jag att man kan hitta mitt namn i ordet Nihilism.

It must be written…