Jag har upptäckt en sida av mig som jag knappt inte ens själv kände till.
Jag är en samlare.
Jag märkte detta häromdagen när jag skulle städa och det fanns för många av – allt. Ja nästan allt.
Här ska säljas, tänkte jag, och kollade Blocket, Prylsajten och Tradera – under köpes. Men det fanns ingen annan som samlade på det som jag samlar på.
Visst, en del av det jag har ville andra ha. Ölunderlägg t.ex. Men de kanske kommer till nytta. Någon gång.
När jag sitter och drar i mig en kall öl framför ett fint bord och har tid att ställa ner ölen. Då kan jag kasta under en platt skiva. Men jag har inget fint bord hemma och det är där ölunderläggen finns och de säljer jag bara inte för de för med sig minnen.
Slipsar har jag gott om men de använder jag ju. Skjortorna jag har är många men en del av dessa har kostat just skjortan så de säljer jag inte. Eller ger bort.
Sladdar har jag massor av och de är bra att ha. Om jag skulle göra mig av med en sladd så är jag säker på att jag just då skulle behöva den.
När jag var ung så samlade jag på ölringar och ölburkar. Jag gav bort alltihopa till Kristina och den jävla ungen pantade burkarna. Old Ox från Grängesberg. TT med gamla ord skrivna på burkens utsida. Jag skulle ha behållit dem. De var minnen för mig. Nu bara retar jag mig på dem. Burkarna alltså.
Det är i mitt kök har jag det allra värdefullaste.
Det är inte pengaburken med alla mynt från de länder jag besökt. De är inte värda mycket förutom ett mynt från Lettland med en kossa på. Om jag använt detta mynt så skulle jag ha kunna köpt en hel låda öl – i Lettland alltså. Fått med mig burkar hem som blivit tomma. Som jag kunnat gett bort till Kristina så hon fått tji när hon skulle panta.
Det är inte heller alla porslinsdockor som sitter och ligger i sockerlådorna som sitter på väggen. De kan man nog sälja förresten...
Det är heller inte mina kryddor som jag köpt i Indien och Kina. De ska jag använda – någon gång. De säljer jag inte. Kanske ge bort men inte sälja.
Nej det jag har är jag ensam om. Garanterat den störste samlaren i landet. Ja i hela världen.
Jag har en hel påse streckoder från Löfbergs Lilas 500 grams bryggkaffepaket. Mellanrost.
Jag tror det är flera hundra stycken. Samlarpåsen är smockfull och jag bara fortsätter att samla.
Jag tänkte skicka in och få en mugg eller en kaffetermos eller om jag hade jättemånga en lyxig kaffekvarn
Men jag missade tiden. Skickas in senast 30/12 2005 står det på påsen. Det kändes surt att upptäcka detta i början av 2006.
Men det kommer nog en ny chans tänkte jag då och fortsatte automatiskt att samla. Ny tävling där jag garanterat skulle vinna något. Men det kommer ingen tävling. Jag har http://www.lofbergslila.com som startsida på Internet Explorer och Firefox men ingen tävling so far...
Jag sökte på Tradera, Blocket och Pryljakten. Ingen vill köpa streckoder.
Så jag fortsätter väl att samla
och svamla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar