"Kan du komma loss och åka till Indien. De behöver din hjälp?" - ungefär. Det var Kim som ringde från Finland. Han sa att de skulle starta upp en utbildning i Car Mechatroncs i ett utbildningscenter i Bohpal, och att min närvaro skulle betyda en hel del.
Jag tittade på min Guinness och såg att den var redo för att inmundigas så för att förkorta samtalet så svarade jag ett "Ja" och frågade också om det rörde sig om att bygga ihop bilar med hjälp av automation, att utbildningen gick ut på det alltså.
Jodå. Mechatronics var det frågan om. Car-Automation inte Car-Automotive. Det sistnämnda är samma sak som Bilteknik och är det engelska ordet för det som man gör i serviceverkstäder, justera, trimma, reparera - släcka "tvåor" i samband med besiktning osv. Jag tänkte att det kan ju bli något fel när tyskar pratar engelska med indier...
Någon vecka senare ringde en kille från Tyskland som var projektledare för detta projekt på CRISP i Indien. Jodå, det var frågan om Car-Automation, sa han på min fråga. Han berättade att många biltillverkare, (BMW, VW, Toyota etc), hade fabriker i Indien men hade brist på lokalt utbildad personal.
Ytterligare en vecka sedan ringde en kille från Schweiz upp mig och återigen fick jag en bekräftelse att det inte var något missförstånd. Precis som de inte visste vad skillanden mellan Automation och Automotive.
Car Mechatronics var det frågan om och det - fattar du inte tokiga svensk - betydde att man skulle "producera" en kurs i att tillverka bilar. Själva principen för att montera ihop delar, flytta mäta etc.
Min grej alltså. Jag kände mig trygg och började förbereda mig mentalt.
Efter ett antal Guinness och veckor senare landade jag i Mumbai och efter en skakig busstur via luften till Bohpal - här kan man tala om turbiljett - fick jag andan i halsen.
De ville lära sig hur man reparerar en bil. En indisk bil typ Tata. Den som har tuta istället för ABS.
Bilden ovan fick jag från Andy i Australien bara någon vecka innan avresan. Hur visste han? It must be written.
Jag sa inget. Jag berättade inte om att jag vet hur man tvättar en bil, att jag kan byta bromsklotsar och framhjulslager och avgassystem på en Volvo. Jag fick lov att improvisera. En bil är som en maskin med många delar som samarbetar. Så jag byggde upp kursen med fristående moduler där varje del kan läsas fristående och sedan sys samman till en helhet. Använde deras ISDN och pratade med folk därhemma via Skype. Fick mail med länkar. Laddade hem bilder och text. Översatte och ställde samman.
Jag kunde ju inte åka hem. Jag kunde ju inte ge upp. "Bussen" hem var beställd och det var två veckor att slå ihjäl och helgen emellan så skulle jag ju besöka Taj Mahal i Agra...
Jag kunde "inget" om bilteknik men ingen visste eller märkte detta. Efter hand växte ändå något fram och kunden blev nöjd, mer än nöjd. Ingen märkte att jag i en schabbig skola i utkanten av Bohpal lärde mig allt om vad man behöver veta om bilar. Det man inte vet kan man ta reda på. Med tur och skicklighet.
Ibland måste man och jag var tvungen.
så att jag kunde använda min retur-biljett...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar