måndag 12 oktober 2009

Vagabonderande strömmar...




Eva berömde mig. Det fungerade ju. Jag var precis klar med installationen av ytterbelysningen som aktiverades utav mörker och rörelse.

Då kom det som jag väntat på. "Går det inte att sätta en lampa på garaget, som tänds samtidigt med denna"?
Jag som tänkte slå mig till ro och titta på TV, öppna en Guinness osv. Shit. Mer arbete runt hörnet...

"Det finns tre sätt att lösa det på", sa jag.

Det första är att dra en luftledning. En kabel monterad på en vajer som går mellan de högsta punkterna. Vajern kommer att som lägst hänga på 2 meters höjd om man inte sätter upp en stolpe på garaget. Denna lösning kräver även en åskledare.

Det andra alternativet är att gräva ner en kabel men då måste man gå en omväg beroende på berget som ligger mellan huset och garaget. Om du inte vill spränga förstås. Men räkna med att tomten blir förstörd utav grävaren för detta djupa dike kan man inte gräva för hand.

Det tredje är att använda sig av en trådlös lösning. Så kallade Sinusvandrare.

Eva nappade förstås på det sista alternativet. Det första verkade ju farligt och det andra arbetsamt och troligen rätt dyrt.

"Så det behövs någon slags sändare och mottagare?", sa hon.

"Ja egentligen behövs det nog två sändare och två mottagare, för om du inte gör av med strömmen i garaget så måste du ju skicka tillbaka den till huset", svarade jag.

 "OK. Jag vet för lite om el och hur det funkar. Men jag tycker vi kör för alternativ tre", sa hon. "Vad kommer det att kosta och när kan det vara färdigt?"

 Jag öppnade min Guinness-burk, hällde upp och påbörjade min väntan på att ölen skulle "klarna".

"Jag måste tyvärr säga att jag har ingen aning om hur dyrt det blir, och när det blir klart vet jag inte,

för tekniken finns inte än...."




Inga kommentarer: