Ten out of ten...

Vid bordets kortsida satt presidenten. Jack Dusseldorp är hans namn. Presidenten för World Skills, alltså.

Till vänster om mig satt Kim Holm och till höger Martin Williams. Kim är från Finland och Martin är född i Manchester, men bott tillräckligt länge i Stuttgart för att säga Schiesse i stället för Fuck, vilket hände ett par timmar innan vi sattes oss till bords, då en galning nästan krockade med oss. Det var fler nationaliteter samlade. Vi var från hela världen. Tyskland, Australien, Finland, Schweiz, Frankrike, Marocko, Filippinerna, Singapore, Österrike, Ungern, Norge och så jag. Från Sverige.

Jag kommer inte ihåg mycket. Men det handlade om samarbete. Vi var i Hannover och detta var en gemensam middag som avslutade en veckas tävlande i automation. Vi var som Jack sa, "12 men in a canoe." Det serverades Weissbier. Det berättades historier och anekdoter från våra hemländer. Vi lyssnade, skrattade, funderade - plockade fram något roligt - och en del av oss fick därefter översätta och dra historien på engelska.

Jag har lärt mig engelska genom att lyssna och praktisera. Snappat upp ord genom böcker och skaffat mig ett större ordförråd genom korsordslösning. Men den hårda skolan i konsten att tala ett främmande språk är när du inför en församling förväntansfulla kamrater ska berätta en rolig historia och samtidigt försöka behålla poängen. Få andra att skratta.

Denna kväll/natt fick jag höra skämt om ryssar-finnar, tyskar-polacker, engelsmän-irländare etc. De flesta historierna var av typen norge-sverige historier. En del går inte översätta för de bygger liksom åskledaren och blixtlåset på ordvitsar. Jag vill minnas att vi hade en tävling och betygsatte skämten efterhand de drogs. Ju mer vi drack desto högre poäng fick vi. Ja hela kvällen var en "ten out of ten"

Jag sa åt Martin efter en kvart eller så. "We have to put the punchlines at a paper". Martin tog en servett och skrev; Marks, Parrot, Sandwich, Flies, Miami, Bullet, Man-in-a-box, (Skrubbleken som var mitt bidrag) och så fyllde han på vartefter.

Det var 2001 som jag tillsammans med andra löste alla världens problem samtidigt som vi tömde våra förråd av roligheter.

Ett par år gick och jag hade glömt alla historier. Till jag fick mailet från Martin. Han hade hittat servetten i en kavajficka.

Jag har sparat alla mail av värde sedan 1995 - då Internet var nytt.

Detta tillhör ett som jag aldrig kommer att "deleta". Ibland öppnar jag mailet och minns, skrattar högt för mig själv, när jag t.ex. läser ordet "Marks",

Och tänker: Marks? "That reminds me of a joke" =>  Det var en kille som var på Reperbahn i Hamburg, (eller var det i Helsingfors?), på den gamla goda tiden innan det fanns något som hette Euro. Mannen, "letade",  fann och följde med en dam. När han skulle gå, efter fullbordat verk, sa kvinnan. "How about the marks?", och mannen svarade

"I give you six out of ten"...