Vad jag fick allt ifrån...

Mitt liv har varit rikt och innehållsrikt. Jag har växt upp i en trygg miljö utan materiellt överflöd men vet inte med mig att jag någonsin saknat något. Jag har varit omgiven av varma personer som värnat om att jag och andra ska ha det och få det bra. Under min resa från barndom till nutid har jag har upplevt mycket. Jag har vidgat mina vyer och träffat många människor från olika kulturer och med olika religiösa åsikter.

Livet - min barndom, min uppväxt, mina perioder då jag utbildat mig, mina arbeten, människor jag mött - har format mina åsikter och värderingar.

Jag vet vad som är mer rätt än fel. Enligt mig.

Åsiktsfriheten är grundlagsskyddad. Jag får tycka vad jag vill. Nu ska jag utnyttja det. Jag ska berätta för er hur ni ska rösta. Så det inte blir fel...

Jag mår dåligt av att se att andra lever i misär. Veta att de inte äter sig mätta, inte har någonstans att bo eller saknar arbete. Jag tror inte de har valt själva. Omständigheter har drivit dem dit. Brist på support från föräldrar. Brist på användbar utbildning. Skälen kan vara många. Men det är inte deras fel.

Det värsta jag sett är inte de skitiga fattiga barnen i Tibet. Inte barnen i favellan utanför Sao Paulo. Inte de snaggade hostande småbarnen i Vilnius. Det värsta jag sett är tiggaren som låg på marken utanför Taj Mahal.
Jag satt bak i min hyrda rickshaw och blev avsläppt ett par hundra meter ifrån entrén till denna fantastiska byggnad. Bredvid vägen låg en gammal man. Inga ben och endast en arm och det var denna han sträckte fram emot mig. Jag grävde inte i fickorna. Jag skänker aldrig något till tiggare. Jag betalar skatt och en stor del av min skatt går till behövande. Jag tänkte: Vem har skjutsat hit honom? Vem ger honom mat så han orkar överleva för att kunna tigga en dag till. Detta skulle aldrig kunna hända i Sverige tänkte jag. I vårt land är alla lika mycket värda. Eller?

Jag har inte följt om vad som hände med de dementa som fängslades. Jag har inte följt om varför ingen bröt sig in när tanten inte öppnade. För det var ju inte i Sverige. Eller?

I mitt land är sjukvården bra. Ja bättre än så. När jag jobbade i UAE så var jag försäkrad. Man blev undersökt från topp till tå, ja t.om. HIV-testad. När man bedömdes frisk så fick man ett plastkort. Detta skulle man ha om man blev sjuk.

En dag blev en kollega sjuk. Det var tarmvred men på sjukhuset blev han sjukare. Blev infekterad. Mådde mycket sämre. Andra jobbarkompisar besökte honom och sa att de ville ha ett annat kort. Ett som gav oss access till ett sjukhus med högre standard. Jag trodde inte mina öron. Jag sa att jag ville inte ha högre standard. Jag ville ha den högsta. Min chef undrade då, lite spydigt, om det dög med svensk standard. Just precis, sa jag. Högsta standard vill jag ha, dvs Svensk standard.

I mitt land är sjukvården finansierad med hjälp av skatter, berättade jag. Det finns privat sjukvård och man kan köpa sig före i kön. Men om man inte har pengar så kommer man förr eller senare att få förstklassig vård. Man kommer inte att bli sjukare...

Jag jobbar med utbildning. Jag har sett skolor i många länder. Skolor som finansieras av privata aktörer där man har ett vinstintresse. Skolor med undermålig utrustning men med ambitiösa elever. Skolor med förstklassig utrustning men med elever som inte bryr sig. Jag har sett unga elever mogna och växa och blivit något. Utan support hemifrån. Utan pengar. De har använt våra skattepengar på ett bra sätt. De har gått vidare och tillfört något till det samhälle som fostrat dem till att hjälpa till.

I Sverige finns privata skolor där man kan köpa sig en plats. Bo på internat och bli undervisad av de bästa lärarna. Men det är inga yrkesskolor. Denna utbildning är alltför dyr att anordna och det är svårt att gå med vinst så det finns inget intresse. Sedan finns det friskolor som bedrives i rent vinstintresse. Någon använder barn och ungdomar för att äta sig mer än mätt. Utan insyn...

Inom idrottslivet finns en folkrörelse. Förr fanns en klubb i varje by. Man spelade boll och alla kämpade för laget. Alla fick vara med. Jag var ledare i många år och jag rullade runt. Alla fick spela lika mycket. Om man inte platsade så berodde det på att man inte kämpade. Om man var skadad och kom tillbaka så fanns det en plats så snart man visade att man ville. Ingen lämnades utanför.

Inom arbetslivet finns en folkrörelse. Förr fanns en aktiv klubb på varje arbetsplats. Man kämpade för laget. Alla fick vara med. Jag var fackligt aktiv i många år och jag fick det att gå runt. Alla betydde något och tillsammans fick vi det bättre. Om någon inte platsade så fick man utbildning så man kunde avancera. Om man blev sjuk eller skadad så kunde ingen ta platsen. Man kunde alltid komma tillbaka för ingen fick lämnas utanför.

Jag har studerat en hel del. Lärt mig saker som man kan ha nytta av. Jag har satsat en stor del av mitt liv på att bli bra, mycket bra, inom automation. Som finns överallt. Nu och i framtiden. Framför allt framtiden.

Dörrar öppnar sig. Alt blir enklare. Allt blir bättre. Med automation. Människor behöver inte slita ut sig. Människor kan känna sig säkrare. Även djuren mår bättre. Det är varmt då det ska vara varmt och kallt när det ska vara kallt. Helt automatiskt. Frisk luft och rent vatten. Minimala utsläpp i luft och vatten. Saker och ting produceras optimalt till högsta kvalitet – automatiskt.

Handikappade blir hjälpta. Lönsamheten ökar och fler människor kan anställas i stället för att många friställs. Säkerhet. Hög tillförlitlighet. Hög standard. Hög kvalité. Sverige.

Jag har det bra. Äter gott. Bor bra. Är frisk. Har fått utbildat mig. Har ett arbete. Har barn. Har en familj. Har vänner. Som mår bra. Som jag bryr mig om. Är med i facket. Har alltid varit. Tillsammans är vi starka.

Jag förstår inte hur någon kan tänka så annorlunda. Jag undrar vad de varit med om. Den där tiggaren. Är det hans fel? Får han skylla sig själv? Det där med att "köpa" sig ett bättre kort mot sämre sjukvård. Vad händer de som inte har råda?

I skolan får en del sämre lärare. Sämre utrustning. Trots bidrag. Mellanhänder tar hand om vinsten. I vissa fabriker finns det sådana som tjänar sämre. Mår sämre. Trots vinster.

I vissa länder finns det vapen som användes för att försvara vinster. I vissa länder är det andra som lägger sig i och ser till att få sin del av den kaka som de inte förtjänar.

Jag förstår inte hur andra kan tänka annorlunda. Så annorlunda. Vill de se hur folk lider. Vill de ha en klyfta mellan de som haft tur att vara födda rika och de som haft oturen att födas. Vill de sparka på en som ligger? Så jävla cyniska. Så totalt utan empati. Stå där och vara överviktig och överbetald och prata om de bärande och de tärande...

Jag kommer med absolut största sannolikhet att rösta rött. Vänsterpartiet är det parti som närmast täcker mina värderingar. Jag förstår inte vilket liv de levt som tänker annorlunda...

Jag har en syster som jobbar politiskt. Precis som mig försöker hon förändra omvärlden.

Hennes liv har varit rikt och innehållsrikt. Hon har växt upp i en trygg miljö utan materiellt överflöd men vet inte med sig att hon någonsin saknat något. Hon har varit omgiven av varma personer som värnat om att hon och andra ska ha det och få det bra. Under hennes resa från barndom till nutid har hon har upplevt mycket. Hon har vidgat sina vyer och träffat många människor från olika kulturer och med olika religiösa åsikter.

Livet - hennes barndom, hennes uppväxt, hennes perioder då hon utbildat sig, hennes arbeten, människor hon mött - har format hennes åsikter och värderingar.

Hon vet vad som är mer rätt än fel. Enligt mig.

Någon var på fest en dag. Firade att allt var bra och det bjöds på både det ena och det andra. Mest det andra. Plötsligt klingade det i ett glas och en man reste sig upp. Alla tystnade då mannen harklade sig och sa:

"En får tacke!", och så satte han sig.

Det blev alldeles dödstyst och denne någon viskade till sin bordsgranne. "Vem var det där?".

Då log hon och sa:

"Det är bror min. Jag vet inte var han får allt ifrån"...