Out of control...

Det jävlas just nu. Jag är nere så någe så alldeles Jag kan inte använda något som någon annan sagt eller skrivit. Jag måste vara kreativ.

Anledningen är något så banalt att jag fått en spricka på mitt vänstra lillfinger. Det är som en självspricka fast jag har inte gjort den själv. Den har bara uppstått ur tomma intet och ställer till stora problem. Svårigheten med att trycka på Ctrl-C och Ctrl-V innebär att det är slutkopierat. Jag måste komma på egna saker.

Utöver detta så har jag fått problem med nerverna. Det är i samma finger. Det sticker och killar. Mycket obehagligt är det. Nervkollapsen som jag råkade ut för beror på den där grekiska svenskan som sjöng glöggrytan ur skåpet för mig. Som jag greppade men innan dess så hade den gått sönder och skar av allt och lite till...

Idag hittade jag en salva som jag smetade in i såret. Det gick åt en hel tub. Fast innan dess så klämde jag ut det värsta. Det kom varblandat blod och boldblandad var om vartannat. Plus lite benmärg - tror jag. Det smakade inte så vidare värst...

Nervtrådar kom det också när jag tänker efter. Fast dom petade jag in igen och förseglade med ett lim som kallades Voltaren. Denna salva hjälper mot smärta i muskler och leder. Det finns nog inte så mycket muskler på lillfingret kom jag på så jag sög ut hälften. Det smakade inte så vidare värst.

Akta ögonen stod det på tuben men det kan jag inte läsa längre med mitt högra öga för jag klia mig med fel finger. Smetfingret.

Jag började känna efter och upptäckte att det är nog mera fel än rätt på mig. Jag har ju inte mycket tid kvar i detta jordeliv. Lever liksom på lånad tid. Ser livet passera revy. När jag suckar så vet jag att detta kanske var dödssucken. Man vet ju inte om man får tid att dra en ny suck. Döden, och när den kommer, det är det enda man inte vet.

Halsen är jag också lite bekymrad över. Den där konan verkar inte vara speciellt stabil. Det finns - som jag nämnt tidigare i denna blogg - en liten spets där bak i nacken och jag tror att detta är spetsen på det onda. Inte roten. Jag trycker på den ibland för att känna om den är en godartad eller elakartad tumör. Den verkar rätt snäll. Knölen är liksom inte i vägen eftersom jag sällan rakar mig i nacken. Dessutom är det rätt skönt att knåda på den lite då och då. Retar mig på att jag inte kan se den...

Andra defekter jag upptäckt är att jag har ett skägg som växer och som måste kapas lite då och då. Det är jobbigt. Har funderat om man inte skulle ta och vaxa sig. Sätta på en klisterremsa och bara dra till. Slita ut strån med rötter och allt. Som jag gjort i pannan...

Tånaglarna växer och nu är jag för gammal och i för dålig form för att kunna bita av dom. Fast om jag kunnat så tror jag inte att det smakat så vidare värst.

Jag känner mig rätt stark och det kan jag tacka gymmet för. Varje dag som jag ser dessa helvetesmaskiner så tänker jag att vad stark jag är som klarar mig utan att träna.

Man skulle kanske ägna mer id åt sin egen kropp och vårda den. Liksom städa bort det som inte känns bra, som folk inte vill se. Jag har städat huset nu - nästan oavbrutet - i en månads tid. Lagom när jag är klar så får jag börja om igen. Idag hittade jag en dammtuss. Stor som ett suddgummi. Jag tittade på den och luktade på den och - nej jag smakade inte för den såg inte ut att smaka så vidare värst. Den var ihopsatt av många små dammkorn. Troligen var det blandat positiva och negativa dammkorn som liksom sugits till varandra. Men var kom de ifrån? Hade någon tagit med sig dessa utifrån. Det är ju så kallt ute...

Har tänkt på detta med att städa. Jag kan ju inte. Jag brukar säga att jag kan allt och det är också det enda jag kan. Men vem kan egentligen städa och vem har lärt dessa individer att städa. Finns det egentligen utbildningar på att städa. Finns det städlärare? Var ligger närmaste städgymnasium eller kanske en yrkeshögskola eller ett universitet som utbildar i städning? Tänk om det finns någon som forskar inom städteknik? Man kanske skulle ha satsat på detta. Kunna göra oväntade besök och klaga och ha vetenskapliga belägg på gnället.

Det finns ju städrobotar - ja även sådana som ser ut som maskiner. Små mechatroniska produkter som sniffar runt och letar upp damm. Suger upp och sväljer. Varför har jag ingen sådan? Jag som har allt annat. Varför har ingen tipsat mig?

Tänk så mycket annat nyttigt som jag skulle kunnat gjort om jag sluppit att damma, torka, dammsuga, skura, tvättat toaletter, krupit under badkar, putsat fönster, skakat mattor...

Oj. Nu stack det till någonstans i kroppen. Måste nog gå och lägga mig. Det kanske är sista natten.

I morgon bitti - om och när jag sträcker på mig och det inte gör ont - så vet jag att det är bara början för precis när man mår som bäst

så brukar det börja att jävlas...