Jag har fått skrivkramp. Värsta tänkbara scenario. Vill men kan inte formulera mig och jag börjar meningar på ett totalt felaktigt sätt. Jag har drabbats. Av tillfälligt avbrott.
Så här såg ju mina texter ut från början. När jag var ovan. När jag skulle skoja till det med att jag pratar så fort. Då skrev jag korta meningar. Som gjorde det lätt. Att läsa på utandning. Tid för eftertanke...
Häromdagen började jag att skriva på en "bok", ett slags roman där det ena bygger på det andra. Då måste jag skärpa till mig och skriva på ett underhållande och målande sätt. En egen stil men ändå en stil som kan accepteras av andra.
Då jag inte har för avsikt att lägga ut alltihopa på en gång så hade jag tänkt mig att skriva om 20-30 olika scenarios som leder mot samma mål. En lång intrig innehållande fyra olika personer som strålar samman. Men jag skriver ju inte om något roligt för denna roman är långt ifrån rolig.
Boken bygger på att författaren, (den är skriven i jag-form), har ett tekniskt kunnande, varit lite överallt och slutligen till att "författaren" har ett - ja vadå? Ett syfte att jävlas. Ett mål att få andra att må sämre för att "författaren" själv mår dåligt.
Det är inget självupplevt. Det är bara en story där jag använder min fantasi. En allvarlig roman. En thriller. En o-rolig "bok".
Vi får se. Jag vet ju slutet för det var det som jag kom på först.
Men nu står det still för jag har fått skrivkramp. Jag ligger före i tanken och hinner inte skriva ner vad jag vill för jag ska bara ge ifrån mig en sida om dagen - max.
Så för att lugna ner mig så ska jag emellanåt skriva om tokiga saker. Hoppa mellan hötapparna som tappats från vagnarna. Skriva om det som andra vill läsa, (eller vill höra talas om), så de inte behöver skämmas över att de känner mig och tycka att det är pinsamt för att de tipsat andra om adressen till min blogg.
Jag är lagd åt det humanistiska hållet. Älskar ord och betydelsen av vad de kan åstadkomma. Jag är även lagd åt det tekniska hållet. Kombinationen är ovanlig. Antingen kan man, (tydligen), ingenting om teknik eller annars kan man mycket. Antingen har man lätt för att skriva eller annars har man svårt. Ett slags medfödd skrivkramp.
Jag kan förklara vad jag kan och det är mycket. Jag brukar ju säga att jag kan allt men det är också det enda jag kan.
Samtidigt som jag intresserar mig på samhällsfrågor, filosofiska resonemang, språkets betydelse och vår historia så tror jag på att mycket av nutid och framtid kan lösas med hjälp av teknik. Detta kallas teknokrati. Jag är alltså en humanistisk teknokrat - eller kanske hellre en teknisk humanist.
Men om sanningen ska fram så är jag nog mera en humoristisk teknoknas...
som har skrivkramp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar