Vandra vidare...

Snart är det två månader kvar.
Till vad?

Ja säg det. Man säger så ibland. Tid kvar till något. Man konstaterar inte - man använder ordet "snart" framför tiden. Det gör man om ser positivt på något. Ser fram emot något.

Annars säger man "Idag är det 3 veckor till..."
eller "Nu är det bara två timmar till..."

Vi ska bila till Tyskland. Jag beställde två bilar igår och vi kommer ner till varma vårdagar då äppelträden blommar och det finns mer pollen i luften än luft. En tid då man sträcker ut tungan och känner en smak av en mjuk försommar.

Sparris. Jag säger bara sparris. Ny-kokt sparris med färskpotatis och ett glas halvsött kallt vin. Man sitter ute i solen...

Snart...

Man måste ha mål ibland - som man kan ta på.
Smaka på. Känna lukten och minnas.
Mål att drömma om...

Jag hörde en låt häromdagen på radion och försökte hitta den via mina kanaler. Det var svårt. Låten finns liksom inte men så upptäckte jag en rumänsk sida där man hade möjlighet att lyssna:

"vandra vidare
vandra vidare
på din väg mot okänt mål
vandra vidare
vandra vidare
på din väg mot drömda mål

jag vill skrika ut min längtan
jag vill vandra jag vill gå
mot det mål som aldrig söks av en vandringsman
jag vill gråta jag vill skratta - jag vill spela min gitarr
för jag är en stackars gycklare - en mänsklighetens man"

Gunnar Wiklund var morsans idol. Hon vandrade och "skrek" ut sin längtan - ett helt liv.
Hon vandrade mot drömda mål. Hon satte upp nya, och utan att veta om det - så nådde hon målen.

"Jag skulle velat blivit lärare", sa hon en gång.
"Det har du alltid varit, morsan", sa jag.
"Du har ju lärt oss. Lärt oss varför det är viktigt att kunna läsa, räkna och skriva."

Nu efteråt har jag kommit på att hon lärde oss något som är viktigare än detta.

Hon lärde oss att vandra.
Hon lärde oss att drömma.
Hon lärde oss att gå mot drömda mål...

Man ska ha mål, säga "snart", och rätt va det är så är man där...

Jag är nog rätt lik min morsa. Inte mest lik kanske utav alla mina syskon, men rätt lik.
Jag gör som hon. Jag bloggar.
Inte om vad jag gör eller har gjort eller som många andra bloggare gör; tycker till och försöker få "andra" att tycka samma sak.

Jag skriver vad jag tänker.
Det gjorde morsan också.
Det orangea blocket låg alltid framme.
Notes...

Tänk om hon hade kunnat blogga...

Morsans idol var Gunnar Wiklund. En mörk smörsångare.

En av mina "idoler" heter Craig David. En mörk smörsångare.

"I'm walking away
from the troubles in my life
I'm walking away
Oh, to find a better day

Sometimes, some people get me wrong
When it's something I've said or done
Sometimes, you feel there is no fun
That's why you turn and run
But now I truly realize
Some people don't want to compromise
Well I saw them with my own eyes
Spreading those lies, yeah"

honom skulle morsan ha gillat...