Sådan far sådan son...

Jag var nog 7-8 år när jag var tvungen att visa morsan vad som hänt. Jag hade skurit mig.
Pappa sa åt oss att ta det försiktigt när han gav mig och Stefan varsin morakniv. Inte faan visste vi vad "försiktigt" betydde, utan det skar sa  - som vi säger - i skinnet...

Det blev ett jävla liv och det enda jag kommer ihåg var att pappa sa att det var ju tur att det var en ny vass kniv så såret blev fint och det gjorde ju att det läker snabbt. Pappa visste för han har säkert hört detta från sin pappa. Så är det - man berättar för sina söner om saker som betyder något. En del av meningen med livet...

Jag säger "morsan" och "pappa" -
aldrig "mamma" och "farsan" -
eller "mamma" och "pappa" -
eller "morsan" och "farsan".

Pappa.

Vi fick inte mycket tid tillsammans. Jag och pappa. Man kommer inte ihåg allt - inte ens mycket - ja egentligen är det bara små stänk som kommer upp när man tänker efter.

Vi fick vara med i "lagårn" tidigt. Lära oss att "mocka" och bära in vatten. Det sista var jätteotäckt för det var en grop med dåliga kanter och man hade en hink som var allt för stor och den var så jävla tung.

När man blev äldre - typ 9-10 - så fick man vara med - mera. Prova att köra traktorn. Sitta i knät. Växla när pappa frikopplade. Gasa med sin egen fot uppepå pappas...

Barkning. Man fick 10 öre för varje bit. Letade efter tall. Utan kvistar. Man kunde tjäna en krona om dagen - eller kanske två. Plantera skog. Gran och Tall. Hacka i sten. Få hjälp. En tio-öring per planta.

Vi såg aldrig pengarna. Jag minns inte att jag hade några pengar när jag var liten. Det ska väl va Sparbanks Grisen i skolan då. Den där som fröken plockade fram och barnen kom och en del hade ingenting med sig. Vilken jävla mobbing...

Men - det som jag minns mest och som jag kommer ihåg bäst är när jag fick köra traktorn med en välter. Man kunde ju inte ställa till det när man körde över plogtilten. Jag fick instruktioner och följde dem. Tills det kom ett dike. Jag glömmer aldrig vad jag fick ta i och samtidigt som jag vred ratten till vänster så åkte min högerfot ner och det gick fort. För fort och vältern sladdade. Men pappa var nöjd...

Något år senare fick man stå där bak på tröskan efter traktorn och knyta säckar.Det var inte lätt. Stora tunga vetesäckar och det var viktigt att knuten var knuten och inte gick upp när man sparkade ner den från tröskan.

Men - det som jag minns mest och som jag kommer ihåg bäst var när man fick vara med och mjölka. Vi hade snälla kor. Men så blev Alvar sjuk och några av korna hade helt plötsligt inga namn. Våra kor hette Lena, Rosa och Gullros. Allvars kor var elaka och hette ingenting och de sparkade så vi - pappa hjälpte mig - satte på dem en båge så de inte kunde sparka de bakre benen framåt. För där satt ju jag och satte på spenkopporna. 10-11 år gammal.

Men - det som jag minns mest och som jag kommer ihåg bäst var när jag var 11 och pappa köpte en självgående tröska. En Claas. Grå och fin. Han köpte den på hösten eftersom den var billigare då. Den fick han aldrig köra...

Men - när jag tänker efter - det jag minns mest och bäst var inte att vara med i skogen och barka eller bära plantor, köra traktor, mjölka kor och hämta vatten till korna. Det jag minns mest från mina år med pappa var när vi brände halm.

Det är inte tillåtet nu. Men förr så räfsade man ihop strängar och sedan hällde man spillolja och fjuttade på. Åh vad det brann. Man sprang omkring och petade med en högaffel och plockade och när man kom hem så var det alldeles svart kring näsan. När man snöt sig så blev det svart i papperet och då visste man att man jobbat...

Morsan sa "sov". Sen sa hon "Sov nu". Efter en stund sa hon "Sov nu, ni ska till skolan i morgon". Sen "sa" hon "SOV NU, TYST!".

Då satt jag i pappas knä. Han tittade på en film, En svartvit film. Om krig. Eller något annat tungt.

Ibland frågade morsan var jag var.  "Han sover väl", sa pappa, och klämde till om min hand där jag satt gömd bakom hans stol. Morsan gick och jag kröp tillbaka upp i pappas knä...

Det jag minns mest och bäst från pappa var just detta
att sitta och titta på krigsfilmer eller lyssna på Evert Taube tillsammans...


Så - när jag tänker efter - det jag minns mest och bäst

var lukten av pappa...