Jag har fått tillbaka min väska. Wow!
Min italienska kostym som jag hade då jag representerade UAE i Schweiz, min slips som vävdes i den underjordiska staden i Peking, min laddare till kameran, mina undertröjor från Dressman osv osv. Allt fanns där...
Men i Amsterdam så sitter det just nu en tullare och äter upp min Västerviks-senap. Nu vet jag varför de heter så. Tullare.
Det fattades en hel del. Var är mina pepparkakor? Var är mjukosten på tub? Var är chokladkakorna? Jävla tullare...
Idag har jag alltså packat upp en väska som varit ute och sett sig om utan mig. Undrar om den saknat mig lika mycket som jag saknat den.
Man talar ju om att väcka känslor. Kan man då väska känslor? Har väskor känslor?
Jag tror faktiskt det. Min väska är en del av mig. Jag har burit kånkat och dragit på denna väska över hela jordklotet. Den har fraktat Guinness från Irland och Savoie från Chamonix i Frankrike och Lhasa beer från Tibet. Jag har alltså använt väskan till värdesakstransporter. För att klara biffen så har jag lindat in lite gott i något mjukt.
Min väska är hård som sin ägare. Den tål mycket. Som jag. Min väska kan hålla många saker flytande på ett säkert sätt inlindat i något mjukt. Som sin ägare.
Inatt så ska det bli kallt så min väska ska få sova under min säng...
för det är den värd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar